Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tornton och Millar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad? När? Hur så? ropade jägarna
om hvarandra.
— Omöjligt, sade Tornton tviflande. Om
de varit här, skulle de väl ha angripit huset,
när vi allesamman voro borta.
— De säkert varit här, upprepade Ornöga.
Männen fattade sina bössor och följde
samtliga efter indianen. De nya spåren af två
ko-manker voro tydliga nog. Jägarna följde dem
in i skogen — de ledde ner till floden.
— Nu vi veta nog! sade Örnöga. Komankerna
farit nedåt floden, icke uppåt. Nu vi
följa dem.
Alla gingo därpå tillbaka till Ellensro,
försågo sig med lifsmedel till den nya färden
och sade åter Monok farväl. Då de kommit
öfver floden, fann tako-höfdingen snart igen
spejarnas spår; dessa förde dem snart fram till
bukten och rakt till Gula Vargens öfvergifna
lägerplats, där han föregående dag tagit de två
holländarna och Ellen till fånga.
Då man hann fram till lägret, utbrast
Örnöga förvånad:
— Ug! Här komankerna hållit rast! Måste
söka väl efter tecken hur många, och hvar de
finnas.
Alla sågo sig noggrant omkring, då Örnöga
plötsligen utstötte ett rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
