Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tornton och Millar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spår. Färska fotspår funnos i jorden, och vi
sågo kvarlefvor af ett skjutet djur. Blodet hade
torkat, och inälfvorna voro uppätna af roffåglar,
men jag tror dock, att det händt för ett par
timmar sedan.
— Hvarthän gingo spåren? frågade Örnöga.
— Till bukten.
— Då de tända eld för att äta. De inte tro
vi förfölja dem. Så vi hinna dem! sade
höf-dingen.
— Gud gifve det! suckade Millar. Ack min
stackars lilla flicka! Hur skall det gå med dig
midt bland alla de vilda röfvarna?
— Tala inte om det! sade Wood och knöt
handen om sin bössa. Hade vi de odjuren här,
så skulle jag kunna skalpera dem med kallt
blod. Vår rara Ellen!
— Kom! sade Örnöga. Ingen tid att förlora!
De gingo ett stycke men kunde ingenting
upptäcka, ehuru de spejade åt alla sidor.
Efter en stunds förlopp förklarade Örnöga:
— Nn bäst hvila och äta, innan natten falla
på. Snart nära fienden.
Man slog läger kring ett träd, och maten
plockades fram ur jaktväskorna, men den
fång-na flickans fränder hade ingen matlust.
Då alla satt sig, sade Sam Markham till
Millar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
