Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tornton och Millar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt Örnöga råda! sade den förtänksamme
Wood.
— Örnöga icke livila — Örnöga springa om
kapp med präriebj örnen. Gå ensam och speja.
Indian göra mindre buller än hvita män — snart
tillbaka.
Med dessa ord försvann han bland träden.
Öfvergifna af sin bästa ledare kastade sig
de hvita männen ned i mossan vid roten af en
ek, där de med otålighet afbidade höfdingens
återkomst. Då de icke en gång vågade tända
en pipa af fruktan, att elden och röken skulle
röja dem, hade de blott en bit tuggtobak att
trösta sig med.
— Här skola vi nu ligga som sjömän på
årorna, sade Tornton. Bara för Örnögas
ytterliga försiktighet!
— Det är säkert bäst som det är, menade
Wood. Jag litar fullkomligt på indianens
skarpsinne.
— Skaffar han oss Ellen tillbaka, så skall
hvarken han eller någon af hans vänner komma
till vårt hem utan att få allt, hvad jag kan
skaffa dem, sade Millar, något uppmuntrad af
svågerns ord.
— Men låt oss lägga oss och försöka få en
stunds hvila! föreslog Wood.
Jägarna följde hans råd, och snart sofvo båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
