Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En sägen från prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakad för att på nytt kunna somna, tog han
på sig sina mockasiner, spände sitt bälte om
lifvet, grep sin båge och sin yxa, satte sig upp
på sin bäst och red ut på prärien. Han for af
i susande galopp — en hel timme fortsatte han
färden framåt.
Då steg solen upp vid synranden, och
utmattad stannade jägaren och lät hästen andas
ut. I detsamma såg han framför sig en stor
bisonoxe, som efter allt att döma icke gaf akt
på honom.
— Ett bra byte! tänkte han och lyfte sin
båge. Men just som han ämnade skjuta, satte
djuret åstad i vild fart. Jägaren följde efter
och hade det snart åter inom skotthåll — men
förgäfves; pilen förfelade sitt mål, och djuret
sprang vidare.
— Hvad kan detta vara för liäxeri? tänkte
jägaren. Aldrig har jag förr i mitt lif skjutit
bom på så nära håll.
Han sköt för tredje gången — då försvann
djuret med ens för hans ögon.
Gripen af vidskeplig fasa såg han sig om.
Framför honom höjde sig en rad klippor, lika
dem, som han sett i drömmen, och jägarens
fruktan blef blandad med glädje.
— Det var ju här jag skulle få se min maka,
mumlade han, hoppade af den utmattade hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
