Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Striden med björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kunde vara att reta den. Och nu stod jag
där utan bössa eller pistoler och med endast
knifven som mitt vapen.
Med ett vrål störtade björnen fram emot
mig. Jag beslöt att sälja mitt lif så dyrt som
möjligt, men så kom jag ihåg — den dödade
antilopen. Kanske skulle björnen stanna vid
den. Jag sprang således bort mot dammen, men
mitt hopp kom på skam. Djuret brydde sig
icke om antilopen utan sprang förbi den. Jag
rusade framåt: nn var jag ända framme vid
dammen, och björnen följde hack i häl. Och
— ett, tu, tre var jag nte i vattnet, som snart
nådde mig upp på bröstet.
Ängslig vände jag mig om — skulle
fienden följa efter? Jag hade hört sägas, att gråa
björnen i vanliga fall icke är rädd för vattnet.
Lyckligtvis såg det ut, som om den här haft
större respekt för det våta elementet. Först stod
den stilla en liten stund; så började den
springa längs stranden, liksom den sökt ett ställe,
där den kunde komma undan; men den fann
synbarligen icke något, som den tyckte om. Den
kom tillbaka och såg uppmärksamt på mig.
Vattnet var isande kallt, och jag började
frysa och skaka, men jag vågade knappt röra
mig för att icke reta min förföljare. Alltjämt
sprang den fram och tillbaka. Men så fick den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
