Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ute på prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den grässlätt, där vår historia tilldrager sig,
begränsas österut af en skog, Korsskogen, och
långt ute framskymtar den mörka raden af träd,
som växa längs floden.
Ute på prärien stod en ensam jägare, hvars
väderbitna anlete, blodfläckade jaktdräkt och
hela utseende visade, att han under lång tid
vistats ute i »Gräshafvet». Han stödde sig mot
en lång dubbelbössa och såg oaflåtligt mot
väster. Hela hans utrustning vittnade om den vane
jägaren, och William Grey var vid
handelsplatserna känd som en oförsonlig fiende till
indianerna.
Man hviskade om, att han i sina dagar lidit
mycket genom indianernas förvållande; själf var
han endast föga meddelsam, och det fanns icke
många, som vågade göra honom frågor. Och
de, som gjort det en gång, gjorde icke om det,
ty första gången fingo de ett sådant svar, att
de icke kunde veta, om de icke nästa gång fingo
Jcänna hans svar i stället för att höra det.
Det var just den man, som hade hjälpt den
unge Robert Markham, när björnen höll på att
göra kål på honom. Vi veta genom Roberts
berättelse, att William Grey var en hjälpsam
man och hård endast mot indianerna, hans
dödsfiender. Den behandling, han lidit af dem, var
hans sårbara punkt; i öfrigt var han en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
