Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ute på prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det varit en säck bomull. Länge stod han
och såg på de röda och blåa linjer, med hvilka
indianens ansikte var öfvermåladt, men om det
var hans dödsfiende, Gula Vargen, kunde Grey
dock icke afgöra.
Därpå gick han bort till den fällda
antilopen, skar sig en god stek och ställde sina steg
mot Korsskogen, under det han hela tiden höll
skarp utkik, om han skulle möta flera indianer.
Grey var icke af samma skrot som Millar, som
aldrig skulle kunnat skjuta en människa annat
än till själfförsvar. William Grey skulle
däremot med glädje ha utrotat en hel stam, om
det stått i hans förmåga.
Han hade hunnit halfvägs bort emot skogen,
då han upptäckte en tunn sky, som sväfvade
öfver en trädgrupp vid flodstranden.
— Det där måste vara rök, tänkte han,
eller också har jag aldrig sett rök förr. Men den
elden är icke uppgjord af indianer — därtill
äro de för kloka. Det är hvita män, som tändt
den; men antingen äro de oerfarna med
afse-ende på prärielifvet, eller också hafva de slagit
sina fiender så grundligt, att de icke behöfva
frukta dem.
Han gick nu hän mot elden, men han var
för gammal jägare att icke taga sig i akt och
se sig för. Han gick därför in i skogen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
