Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ute på prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke från elden och smög sig ljudlöst fram
från träd till träd, tills han stod endast ungefär
etthundrafemtio meter från det flammande bålet.
Flera män voro lägrade rundtomkring elden.
De pratade och skrattade. De utgjordes af fem
hvita och en indian, som också tycktes höra till
sällskapet. Åtminstone var han icke fången.
— De förtjäna att bli litet uppskrämda för
sin sorglöshet. Jag skall nog få dem att släppa
steken, tänkte William Grey och ställde sig
bakom ett träd samt utstötte komankernas krigsrop.
Där blef ett lif, måtro! Alla männen sprnngo
upp, grepo sina bössor och ställde sig bak
närmaste träd, färdiga att möta ett öfverfall af de
hatade fienderna.
— Inte så rädda, barn små! ropade Grey.
Jag är lika hvit som någon af er.
Skrattande gick han fram till elden, där
jägarna åter samlade sig.
— Frank Tornton, John Millar, Henrik Wood
god dag, gamla vänner! sade Grey och tryckte
hjärtligt deras händer.
— William Grey! Välkommen! Hjärtligt
välkommen! ljöd de hvitas hälsning.
— Grey! William Grey! utbrast Robert
Markham glad. Minns ni mig — Robert
Mark-ham, som ni räddade från den gråa björnens
klor på prärien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
