Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. William Greys berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller förskaffa mig deras välvilja genom gåfvor.
Ja, den tiden var jag lycklig! Jag hade en
präktig hustru och två barn, båda friska och
raska.
En dag blef jag vald till prisdomare vid en
täflingsskjutning mellan tolf mohikanindianer
och tolf komanker. Bland dessa sistnämnda
var Gula Vargen. Då kände jag honom icke,
men nu känner jag honom, och han känner
mig.
På båda sidorna skötos vackra skott, men
mohikanerna sköto i alla fall bäst, och jag
tillerkände dem priset. Men denna opartiska
handling blef grunden till min olycka.
Grey tystnade åter ett ögonblick,
öfverväl-digad af sina minnen. Så fortsatte han med
dof stämma:
— Det är väl nu omkring tio år sedan jag
som vägvisare för en handelskaravan skulle
underhandla med komankerstammens anförare
Gula Vargen. Jag hade för länge sedan glömt
historien med skyttepriset, men Gula Vargen
glömmer aldrig en förnärmelse eller
förödmjukelse. Det skulle jag få erfara.
Resan skulle vara tio dagar, och min
mening var att nnder vägen göra halt på
åtskilliga ställen, där vattensamlingar funnos. Nu
gällde det att få indianernas tillåtelse, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
