Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. William Greys berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade min Ellen blifvit mördad, hade nog jag
blifvit lika full af hat och hämnd som du blef.
Men hör du, Grey! Du har i många år icke
haft något hem. Slå dig nu till ro hos oss. Våra
takovänner tyckas också fatta tycke för
Ellensro. Vi skola bilda en’ koloni och icke längre
lefva så ensamma. Skogarna behålla vi och
slippa ifrån stadens oro och larm.
— Jag skulle nog kunna ha lust därtill,
sade Grey tankfullt. Dessutom kommer Gula
Vargen helt säkert igen, och då vore det nog
bra, om vi vore några stycken, som kunde
försvara Ellensro.
Några dagar senare voro våra vänner åter
i Millars hem, där Ellen och Monok mottogo
dem med glädje och förtjusning.
Och nu började man tänka på bröllop.
Alla män gåfvo sig i lag med att bygga ett
hem åt det unga paret. Anspråken voro
ganska små och händerna villiga, så att det
varade icke länge, förrän det nya huset stod
färdigt.
En vacker solskensdag reste Tornton, Ellen,
Millar och Wood till staden, och då de följande
dag kommo hem igen, voro Frank Tornton och
Ellen man pch hustru.
Indianerna, Grey och de båda bröderna
Mark-ham stodo på flodstranden och togo mot de ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
