Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I komankernas by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ar det höfdingen själf? sporde en
indiansk kvinna, som nn kom fram ur det inre
af tältet. Det var bra, att du kommer. Yakusa
vägrar att lyda mig.
— Son af en hvit hund! ropade höfdingen.
Jag skall krossa dig!
I det han sade detta, grep han sin
stridsyxa och riktade ett slag mot Vakusa, men
ynglingen vek hastigt undan, och Gula Yargen
kastade sig förtretad på sitt läger. Som en
piskad hund hade han smugit sig in i byn,
rädd att hans landsmän skulle få syn på honom.
Han gjorde dock ingenting vidare för att straffa
Vakusa, ty han hade fullt upp att göra med
att öfvertänka berättelsen om sitt nederlag,
hvil-ket ju inom kort måste omtalas för stammens
äldste.
— Aro några af mina krigare komna
tillbaka, Matuta? frågade han.
Matuta, som på indianernas språk betyder
»det vilda riset», svarade på höf dingens fråga
med en annan.
— Äro icke krigarne i följe med sin höfding?
frågade hon ondskefullt.
En indiansk kvinna vet mycket väl, hvad
det vill säga, när höfdingen vänder ensam
tillbaka. Men »det vilda riset» hade en sträng
äkta man i Gula Vargen, och hon gaf honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
