Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ellensro brinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till tältbyn, befallde han de två krigarna att rida
längre in i skogen och försiktigt dölja sina spår.
Själf ämnade han med sin hufvudstyrka fara
till Ellensro. Därefter skulle alla samlas och
rida efter stammen, som gått ut på buffeljakt.
Det skedde så. Gula Vargen red med sina
ledsagare en lång omväg till Ellensro. Då man
nu två gånger med olycklig utgång gjort
öfver-fallet nattetid, ville indianerna denna gång
försöka vid dagsljus. Då de nådde fram till
inhägnaden, stego de af hästarna och smögo sig
försiktigt allt närmare och närmare, tills de
kommo fram till husen. Ingen människa
syntes till; ingen rök uppsteg från skorstenen. Där
fanns intet annat lefvande än några höns. Snart
voro komankerna ifrigt sysselsatta med att tända
på öfverallt, och då alla husen stodo i ljusan
låga, tonade vildarnas segerskrän genom de djupa
skogarna. Med sina pilar sköto de ned hönsen
och stekte dem i den glödande askan af
byggnaderna. Efter två timmars förlopp var hela
nybygget förstördt, och icke ens inhägnaden blef
skonad.
Indianerna hade först ämnat stanna kvar
vid ruinerna, tills de hvita vände tillbaka, och
då öfverfalla dem. Men, såsom redan nämndt
är, hade höfdingen andra planer, i det han
genom lilla Jonnas bortröfvande ville locka jägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
