Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Skalperingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vargen hade, som vi hört, ingenting gjort för
att dölja det utan tvärtom önskat, att hans
fiender skulle följa flocken. Så fort som möjligt
färdades de hvita jägarne framåt, men vägen
genom den täta skogen var villsam. Om natten
sofvo alla med vapen i hand, och vakter
utställdes.
Första natten var allt lngnt. Före
daggryningen var hela lägret på benen, och efter en
hastig frukost sutto alla åter i sadeln.
— Låt oss nu följa spåret! sade Tornton.
— Spår allt för klart! mumlade Örnöga.
Hvarför vändningen här? Tydliga spår vara list!
— Hvad menar du?
— De ha något för sig — tänka narra oss.
Men Örnöga passa på.
— Om de skiljas, de skiljas här, sade
Monok. Alltid använda vatten att dölja spår.
— Håll! ropade Grey. Låt indianerna
ensamma söka!
Alla stannade, under det indianerna gingo
vidare till bäcken.
Det klara vattnet porlade fram öfver en
ste-ning grund, där de oskodda hästhofvarna icke
kunnat efterlämna några spår. Men indianerna
gåfvo icke saken förlorad. Slutligen stannade
Monok och sade: »Ug»! Örnöga stod strax vid
hans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
