Gula vargen : en indianhistoria / 196 (1904) Author: Anna Erslev Translator: Henrik Wranér With: Georg Stoopendaal, Gert Johannes Resen Steenstrup Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Far och son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den starke mannen blef vek som ett barn,
och sonen måste stödja honom, men snart
återvann Grey sin fattning och var ånyo den gamle,
oförskräckte jägaren. Nu gällde det att
uppgöra slnga planer — det vore alldeles omöjligt
att dö nn. Icke
kunde Gud hafva låtit
honom skåda lyckan
ett flyktigt
ögonblick för att genast
fråntaga honom den!
Skulle han dö och
lämna sin son
ensam kvar bland sina
dödsfiender —
aldrig, aldrig!!

Ill. G. S.[=Georg Stoopendaal]

Länge varade
rådplägningen mellan
far och son, och
Vaknsas svårighet
^ -e- - att uttrycka sig gjor-

de, att samtalet tog dubbel tid. Men ändå
välsignade Grey gossens ifver att, så ofta han
kunde få tillfälle därtill, tala med gamle Naddy,
som lång tid lefvat bland engelsmännen. Ehuru
Vakusa blott var en gosse på sex år, när han
blef bortröfvad, hade han med uthållighet hängt
fast vid sin nationalitet. Han hade varit stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>