Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog för att förstå, hvad som hände, då hans
moder mördades inför hans ögon. Och denna
syn glömde gossen aldrig. Om det icke händt,
hade han måhända vant sig vid lifvet bland
indianerna. Men som det nu var, tänkte han
endast på en sak — att få vända tillbaka till
sin fader och komma bort från mördarna.
Och nu låg han i sin faders armar! De
drag, som först föreföllo honom främmande,
syntes honom redan välbekanta; han mindes
nu på nytt det sätt, hvarpå fadern plägat smeka
honom, och han kände, att han nn var, där
han hörde hemma.
Faderns och sonens samtal af bröts af en
gäll, skrikig stämma, som ropade:
— Vakusa, din late hund! Vill du genast
komma och bära vatten! Vakusa, hvar är du?
— Nn jag gå. Gula Vargens hustru ropa,
hviskade Edvard.
— Men du kommer väl igen, mitt barn?
— Sedan — så fort jag kan, jag komma
till far.
Ljudlöst försvann gossen, och den lycklige
Grey var ensam. Hvilken fröjd för honom att
hafva funnit sin son! Men nn gällde det att
uttänka planer till räddning.
När natten inbröt, var allt lugnt i
indianernas läger. Utanför Greys tält gick en vakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
