Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den flykt, som skulle äga rum nästa dag,
blifvit noga öfvertänkt och hunnit till mognad.
Grey fördes ut midt i lägret och bands vid
en hög påle, som var lika bred som hans kropp.
Stammen var alltså bredare än hans hufvud
och efter detta skulle indianerna skjuta. Icke
så, att de skulle träffa — nej, de skulle sätta
pilarna in i pålen vid sidan af fångens hufvud
utan att göra honom någon skada.
Sedan Grey var bunden fast, så att han
hvarken kunde röra hand eller hufvud, började
målskjutningen. Endast de skickligaste
skyt-tarne fingo lof att vara med. Sedan man en
stund roat sig med att skjuta pilar, kastade
man knifvar och stridsyxor på samma sätt.
Den, som kunde kasta sitt vapen ända in vid
Greys hufvud, blef ansedd som en duglig
krigare, men om någon kastade så vårdslöst, att
fången sårades, fick han ej lof att vidare vara
med i leken.
Slutligen tog detta ohyggliga nöje slut. Grey
hade stått som en man och icke blinkat, när
de farliga vapnen susade förbi. Han hade
visserligen fått enstaka skråmor men måste i alla
fall vara tacksam, att han icke fått något sår
af den beskaffenheten, att det kunde hindra
hans försök att taga till flykten nästa dag.
Äfven komankerna voro tillfreds: de hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
