Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick det också, ty den hulda Matuta
svarade ögonblickligen:
— Ja så! Du vill icke på hästvakt? Jo,
min pilt — just det skall du!
Och därmed körde hon honom strax åstad.
På det sättet fick ynglingen sin vilja fram
genom list.
Den plan till flykt, som Grey och Edvard
hade uppgjort, var ytterst énkel. Afstånden
mellan den plats, där komankernas hästar stodo
bundna, och den, där Grey skulle springa
gatlopp, var väl ungefär ett par tusen alnar.
Of-verenskommelsen var, att när Grey ställdes upp
för att börja sitt lopp, skulle han i stället
springa öfver slätten bort till skogsbrynet, där
hästarna stodo. Edvard skulle här hålla de
två snabbaste hästarna färdiga åt sig och
fadern, och på det sättet hoppades de undkomma
indianerna.
Utom Edvard var ännu en yngling satt att
vakta hästarna. Men han var mycket ledsen,
för det han icke fick närvara vid fångens lopp.
Edvard låtsade, att han var likaså, och föreslog,
att en af dem skulle vända tillbaka till byn.
För att afgöra, hvem som skulle bli den
lycklige, spelade pojkarne ett i hela Nordamerika
vanligt spel. Detta går så till, att ’den ene
spelande sträcker några fingrar i vädret; näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
