Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhang, ty den krigare, som kunde tala hans
språk, kom fram till honom med Matuta vid
handen.
Han ställde henne framför Grey, pekade på
henne och sade:
— Det vara Gula Vargens hustru. Hon
gifta sig med hvit man. Hvit man bli indian
— annars dö!
- Grey förstod strax hans mening, men utan
ett ögonblicks dröjsmål utropade han:
— Nej, hellre vill jag dö.
Såsom förut blifvit sagdt, var Vilda Riset
icke synnerligen blid, och Greys tvära vägran
satte henne i eld och lågor. Hon störtade
genast löst på fången, men lyckligtvis var han
icke fängslad. Han begagnade sig af den
allmänna öfverraskningen och sprang bort öfver
prärien i flygande fläng.
Komankerna voro icke alls förberedda på
detta, så att fången var allaredan flera hundra
alnar åstad, innan någon tänkte på att hejda
honom. Men så rusade hela lägret efter
honom. De trodde sig lätt kunna fånga honom:
de hade ju sina hästar, och han sprang rakt
mot den plats, där de betade.
Där kom också Vakusa ridande på en häst
och förde en annan vid tygeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
