Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men här låg ännu allt i ruiner, och Grey
beslöt då att fara direkt till staden för att höra
om jägarne hade kommit tillbaka.
Ni kan tänka er, hvilken glädje där blef,
när Grey trädde in hos Torntons moster, där
Ellen, som nu var alldeles frisk igen, uppehöll
sig, och där en del af våra vänner just voro
samlade.
— William! Är det du? Välkommen! Är
det verkligen du? Gudi vare lof! ropade alla
om hvarandra.
De voro samlade för att rådgöra om ett
nytt krigståg mot fienderna, ty nu voro flera
af de sårade återställda, och Tornton ville
naturligtvis icke i fiendernas händer lämna sin
vän, som hade räddat hans lilla dotter. Men
de hvita hade under striden förlorat så många
män, att man först måste skaffa förstärkning i
staden, innan man tänkte på ett nytt krigståg.
Nu var detta dock onödigt, och glädjen var
som sagdt mycket stor. Men större blef den,
då Grey visade Edvard och berättade hans
historia.
— Nu skola Ellen och Emmy hjälpa mig
med att sätta skick och fason på pojkbytingen,
sade Grey. Han kan hvarken läsa eller skrifva
och har aldrig fått någon undervisning i
kristendom utom det lilla, han minnes från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
