Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är nog Gula Vargens mockasiner,
sade Edvard.
— Ja, det måste det vara! utropade Evans.
Han smyger här omkring för att få Greys
skalp. Låt oss nn gå hem och rusta oss och
framför allt få tag i tako-indianerna till hjälp
och råd!
De gingo hem och berättade det för
indianerna. Men då det icke var rådligt att alla
lämnade byggnaderna, gingo endast fyra män,
nämligen Grey, Evans och de båda indianerna,
ut för att spana efter sin dödsfiende.
Han var icke långt borta. Gnla Vargen hade
fört ett eländigt* lif, sedan blekansiktena
lämnade honom kvar vid den nedbrunna byn. Han
smög sig som en våt hund ut på prärien och
dolde sig i skogens djup. Först då hans sår
var läkt, vågade han sig fram igen, men under
de långa nätter och dagar, då han låg
undangömd i skogen, mognade hans planer på hämnd
och hans beslut för framtiden.
Det kunde icke vara tal om att vända
tillbaka till komankernas stam — han skulle
aldrig kunna möta sina krigares blickar. Han ville
dölja sig i närheten af kolonien och ligga på
lur, tills han kunde träffa Grey med sin båge.
Väl var det icke hans gamla, präktiga vapen
utan en ny båge, som han med stort besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
