Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sökte efter de ord, som ännu icke föllo sig
riktigt naturliga för honom.
— Så kom då! sade Grey. Låt oss för
sista gången gå på jakt efter vår dödsfiende!
Gula Vargen hade emellertid vändt tillbaka
från en utflykt in i snåren efter villebråd. Han
hörde steg närma sig och kastade bort sitt byte.
Därpå klättrade han upp i en ek, hvars täta
löf fullständigt dolde honom. Ännu hade han
ingen aning om, att hans vistelse här var
bekant, men när han såg de två indianerna gå
försiktigt framåt med ögonen fästa på marken,
och de andra väpnade männen följa bakefter,
förstod han, att hans spår. var upptäckt.
Nu var Grey rakt under trädet, där Gula
Vargen satt, och indianen lyfte sin båge. Men
han lät den åter sjunka: han ville icke i
onödan röja sitt gömställe. Möjligtvis kunde de
gå alldeles förbi honom. Han ville icke offra
sitt lif, om han knnde slippa. Ensam ville han
träffa Grey och döda honom; om han nu sköte
på honom, skulle hans kamrater hämnas.
Han måste småle, när han såg, hur de sökte
efter hans spår; om han varit en fågel, kunde
han icke ha försvunnit mera spårlöst.
Förgäfves gingo de i ring om det ställe,
där de sist funnit spåret, och där han
tydligt-vis varit helt nyligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
