Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eldgaffel, sorgsen i sinne och håg,
står stödd mot ett sandkorn i sensommarnatten
och ser hur det gnistrar på isiga vatten
och lyssnar till skvalpet af vårflodens våg.
Med halfsuladt öga han följer en båt,
som simmar kring trädtoppars skyhöga rötter
och slutligt sig kastar vid strutsäggets fötter
och säger: ”Goddag!” och ”Vet hut!” och
”Förlåt!”
Det susar i björkarna: Hör deras barr,
som klingande faller på snön ibland fjällen,
där göken hörs skälla så’ muntert i kvällen
och röker med svansen sin mässingscigarr.
Guttå — guttaperk — guttaperkagalosch,
hvi ler du så vildt i ditt domnade sinne,
bevingade gris, på din glödgade pinne?
Sjung kallt: nicht verloren ist Polen ja noch!
Af sjöskum — förnickladt — en stöfvel jag gör
och fyller till brädden med palt och koraller,
och höjer den sedan så högt, att den faller
till marken och skonsamt i kolera dör.
Sen tömmer jag den för hvarendaste en
som kommit mitt hjärta af lifslust att stanna:
för Lunkentus först, för vår Brunnsparks
Johanna,
för Sophus och Engdahl, för Ranft och Thorén.
Grebst-visan.
(Sjungen av DAGMAR EBBESEN).
En amoral ja sjunger
på en sorgens tontannjänt,
min lott den är så tunger
att så svårt ja ej har känt,
fallera etc. Hurra!
Mitt hjarta ja bortskänkte
till en tidningslittratör,
jag vet ej hvad jag tänkte,
men en vet ej hvad en gör,
fallera etc. Hurra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
