Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarks- och kärleksvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huj, över heden far den glada sunnan!
Snart i en festlig afton skall han bära
lustigt kring nejden till skön Valborgs ära
doftande tjärrök från den tända tunnan.
Tiggarn går lätt och svänger vandringspåken.
Skoflickarn flyttar verksta’n ut i solen,
beckar med lust, som spelman hartsar stråken,
griper den näverbottnade fiolen.
Borta på vägen hörs en kärra skramla —
rusthållarsonen vänder hem från kvarnen;
redan vid grinden gapa alla barnen,
och invid fönstren kvinnorna sig samla.
Flickan som kommer i den branta dälden
upp ifrån strömmen med sin vattenfora
följer med ögon längtande och stora
bredaxlad yngling, vit av damm från mälden.
Men där i fjärran ovan herrgårdsröstet
bergåsen ligger som en dunkel dimma,
ser han i soln en stugas rutor glimma,
drömmer om Emma med det höga bröstet.
UNG KÄRLEK
Sin unga kärlek hon har mig skänkt
en kväll i den svala skog.
I doftande skymning låg nejden sänkt,
medan gökens klocka väkterna slog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
