Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vildmarks- och kärleksvisor - Åsen - Kilak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock -- sällsamt! -- ej allena, ty framför mig rör sig en kvinnlig skepnad, vän att skåda; det är som skulle, hemligt vingad, foten på dammets lätta, vita skyar tråda. Liksom en stor och ljusröd sol sig tecknar mot luftens heta blånad parasollen. Hur kom du, främling, hit till dessa höjder, där nejden syns som död åt alla hållen? Jag följer hennes späda fjät i sanden. Jag hastar ej, jag vill ej henne hinna -- vem känner, vad på nära håll jag funne? Där stigen stupar skall hon få försvinna. Så kan jag tro, när genom dalens vallmor den stilla kvällens drömsignal är biåsen: jag såg den kvinna som mitt hjärta väntar i sol och majvind vandra över åsen. </chapter> <chapter name="KILAK"> KILAK Kilak, skald, träd fram inom kvinnosvärmen, lägrad tyst vid brynet av skog och hav. Runt omkring dig sjuda i junivärmen unga lemmars blod, unga grenars sav. Kilak, skald, hur högrest i kvinnosvärmen tecknas din gestalt mot det ljusa hav! Sjung, o Kilak, gärna vi andra tiga; full och djup och bullrande är din röst! Låt på sångens storm våra drömmar stiga som din flickas ros på ditt breda bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
