Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarks- och kärleksvisor - Mot våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då öppnar jag port och dörr,
som stängdes mot vintern förr,
ty kamrarna bli mig för svåra,
så snart det lider mot våra.
Jag vill som Noak ur arken
gå ut på den torkande jord
och tända i ödemarken
ett offer av lågande ord.
Likt duvor med oljoblad
dra grågäss mot norr åstad,
och i deras luftiga fåra
sin glittrande guldsäd strör våra.
Nu sjuder likt bäckarnas vatten
min blod, som rann lugn och sval.
Nu ropar som uven i natten
vart länge förstummat kval.
Det är som vart vemodsfrö
fick groddkraft av vårens tö,
och minnena kännas så svåra,
var gång det lider mot våra.
Hör horsgökens surrande giga
och lärkornas små positiv!
Hör bölande oxe och kviga,
som längta till vildmarkens liv!
Nu vridas vidjor och hank,
nu tjäras ekor och plank;
det rustas och fejas så svåra
att hedra den ljuvliga våra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
