Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Svenska spelen - Gammal jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När soliga liar blänka,
när värjor skyldra i glans,
på härar av bröder vi tänka
som brutit sin sista lans.
De gingo i dunst och dimma,
de bodde i hålor och prång.
Vi vandra på ängar som glimma
med gamman och klingande sång.
Kanhända vår ödestimma
skall slå som deras en gång.
Så låt oss vakta och vaka
vid kornblixt och nattligt dån.
Må åskbyn vända tillbaka
dit ut där han kom ifrån.
Det leks på den svenska stranden;
må havet rulla mot sanden
som käraste sommarsmek.
Det leks, men med vapen i handen,
och ingen må störa vår lek.
d. 8 juli 1916
GAMMAL JUL
En gammal Jul! Du minnes och du tänker.
Du ser, hur festligt varje koja blänker,
och du ser kärven i det vita trädet
och talg åt mesarna på fönsterbrädet.
På alla golv det dansas och det vimlar
och sjunges mot den mörkaste av himlar —
så visst som aldrig världens rymd kan tjockna
så djupt, att Julens bloss däruppe slockna.
En gammal Jul,
då hemmets stjärna lyser sjufalt gul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
