Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Vallfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göken gol det året se’n jul, och vattnen fröso ej till.
Marken bar varken snö eller gräs, det var som en gall april.
Var ock den vintern luften full av en dov melodi.
Vinden smekte som ros och stang som törne och bi.
Då kom prästernas maning: Upp till Marias fest!
Hon som var människa själv skall hjälpa oss bäst.
Klockorna ringde vid öppen älv, men bygden var tom.
Alla voro de farna till Dalarnes helgedom.
Vagnar och gående trängde varann, och hästarnas gny,
mänskornas klagan växte från by till by.
Barnen slängde i konten på mödrarnas rygg.
Blinda trevade. Skyn var torrmörk och stygg.
Gudsman och våldsman sökte varann i sin nöd,
gingo som bröder, tiggde av tiggare bröd.
Sakta skredo vi, Husby låg för oss, öppet och stort.
Skarorna trängdes redan vid Gudsberga port.
Konungen själv gick ut ur sitt hus och drog efter älven ner.
Riddare följde hans gång under vita och röda baner.
Sorgset kring bäcken brusade ask och alm,
vajande tungt för vår dånande pilgrimspsalm.
Kyrkans golv var som is, men anleten blossade hett.
Fukten på murarna lopp som en ångestsvett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
