Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erinrar mig nu fullständigt endast två fall, antagligen
emedan jag själv kom att ingripa i dem.
Man hade anhållit en förut straffad mansperson för
åtskilliga, rätt omfattande stölder. Bevisningen var
klen, mannen nekade till allt och var till synes omöjlig
att få bukt med. Tillfälligtvis hade man fått
kännedom om att han varit mycket fästad vid en
uppasser-ska på ett värdshus, och man trodde att genom
konfrontation med henne hans hårda sinne möjligen skulle
vekna. Hon hämtades upp till detektiva avdelningen,
och mannen infördes. Så snart hon fick se honom,
överföll hon honom med de grövsta tillmålen, och då
han med tårar i ögonen bad henne taga honom i hand
och förlåta honom, svarade hon: »Aldrig tar jag en tjuv
i hand». Jag hade tillfälligtvis kommit in i rummet,
där uppträdet ägde rum, och hört vad som yttrats.
Instinktivt inföll jag efter hennes sista ord: »Karlen har
visserligen stulit men kan annars vara en god
människa, och då jag kan taga honom i hand, kan väl också
ni göra det», och därmed räckte jag honom min hand.
Kvinnan lät sig ingenting bekomma utan avlägsnade
sig med en knyck på nacken. Men från detta
ögonblick blev mannen som förändrad. Från att hava
varit hård och trotsig erkände han frivilligt allt vad
som lades honom till last och biträdde ivrigt med att
tillrättaskaffa vad han tillgripit.
Det andra fallet är rätt egendomligt. Redan från
barndomen hade Vilhelm Isaksson haft svårt att skilja
mellan mitt och ditt. På grund av hans ungdom sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
