Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivit i ordning, och för eldsläckningen hade man
endast sprutor, som pumpades och försågos med vatten
från brunnar och dylikt, då brandstället ej låg i
närheten av något vattendrag. Också var det sällsynt att
en utbruten eldsvåda kunde i tid dämpas, utan vanligen
härjades stora områden. En kraftig hjälp vid
eldsläckningen hade emellertid stadens brandkår i den
frivilliga brandkåren, en kvarleva från den icke
längesedan förgångna tid, då all stadens manliga befolkning
inom en viss ålder hade skyldighet att infinna sig vid
eldsvåda och biträda vid släckningen.
Olyckligtvis förefanns mellan de båda kårerna en
viss rivalitet, som framkallade stridigheter å
brandplatsen och verkade störande på släckningsarbetet.
Också hade småningom i den frivilliga kåren inkommit
element, som egentligen ej hade där att göra och för
vilka eldsläckningen var ett slags sport, där de ville
intaga en bemärkt plats och göra sig viktiga. Jag
erinrar mig särskilt en ledamot av den frivilliga kåren,
vilkens uppträdande vid eldsvådor framkallade både
förargelse och löje. Det första han gjorde, då han
anlände till brandplatsen, var att låta en vattenstråle
överspola sig, så att han blev genomvåt, sedan sprang han
omkring överallt skrikande och hojtande och sökte
intränga på de mest svårtillgängliga ställen, där varken
han eller någon annan hade något att uträtta. I själva
arbetet deltog han egentligen icke. Vid en i en butik
vid östra Hamngatan utbruten eldsvåda, som icke var
av svårare beskaffenhet än att man utan olägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
