Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olyckligtvis härjade dryckenskapen bland arbetarna i
en utsträckning, som man nu knappt kan föreställa sig.
Göteborgssystemet eller, såsom det först kallades,
Ut-skänkningsbolaget hade helt nyss börjat sin
verksamhet och visserligen även hunnit åstadkomma en hel del
förbättringar. De gamla ruskiga krogarna voro
försvunna, de nya utskänkningslokalerna voro ljusa och
rymliga, sträng ordning upprätthölls där och en efter
tidens fordringar förträfflig mat tillhandahölls. Men
de gamla krogkunderna funnos ännu kvar och trivdes
icke i de nya lokalerna. De höllo sig till
utminuterings-ställena, som icke övertogos av utskänkningsbolaget
förrän år 1875, och där de obehindrat kunde förse sig
med brännvin. Bolagets styrelse med dess nitiske
ordförande Fredrik Frisell arbetade med kraft och energi, men
Rom byggdes ej på en dag, och det dröjde någon tid,
innan man hunnit övervinna de värsta svårigheterna.
Jag nämnde här ovan kunderna från de gamla
krogarna. De voro nästan ett släkte för sig. De voro
alla mer eller mindre försupna och sällan riktigt nyktra.
De kunde ej börja sitt arbete, förrän de fått sitt
kvantum brännvin, och man kunde se dem om
morgnarna i stora flockar, bleka och skälvande i alla
lemmar, stå utanför utminuteringsställena i avvaktan på
deras öppnande. Att de som oftast hade anfall av
delirium, var ju en ganska självklar sak. När de dömts till
straff för fylleri eller annan förseelse och undergått
det bötesbeloppet motsvarande fängelsestraffet med
vatten och bröd, fingo de vanligen ett dylikt anfall, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
