Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns ett slags husvilla, som kommunen själv
ansett sig böra taga vård om^ ehuru på ett sätt som nu
säkert icke skulle godkännas. Dessa husvilla voro
genom dryckenskap och sorglöshet alldeles förfallna
varelser, som icke ens brydde sig om att förskaffa sig en
bostad. För deras räkning var övre våningen i vänstra
gårdsflygeln av Stadshuset, som nu begagnas till
brandstation, inrättad till en asyl, där de under höst- och
vintermånaderna fingo nattkvarter. Ursprungligen hade
säkerligen denna asyl avsetts endast för tillfälligtvis
hemlösa, men så småningom hade den blivit en fast
bostad för ovannämnda slags individer. Själva asylen
bestod av ett långt, smalt rum, där sovplatserna
utgjordes av träbritsar försedda med ruskiga
halmmadrasser. Endast några få, de mer förfinade, hade
försett sig med något, som skulle föreställa en
huvudkudde. De övriga nöjde sig med att av sina
klädes-paltor göra sig en dylik. Belysningen bestod av några
i taket hängande, rykande oljelampor. Tvättinrättning
saknades, och till nattkärl tillhandahölls två stora
spänner av bleckplåt. Det enda som rikligen bestods var
värme.
Det var en egendomlig syn, som mötte besökaren,
sedan nattgästerna intagit sina platser. På mig gjorde
den ett beklämmande intryck. Några lågo nästan
nakna på sitt läger, och de övriga sökte skyla sin kropp
med några smutsiga trasor. Skrik och oväsen hördes
från alla håll, och asylvaktmästaren hade ett strävsamt
arbete att åstadkomma frid och lugn i sitt härbärge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
