Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varvid han ofta måste anlita biträde från den i
Stadshuset befintliga polisstationen. Asylen öppnades kl. 8
på kvällen, och kl. 8 på morgonen stängdes den
obevekligen, så att asylhjonen, såsom dessa stackare officiellt
kallades, om dagen fingo ströva omkring i staden och
söka på ett eller annat sätt skaffa sig medel till föda
— eller kanske i första rummet ett rus. Sommartiden
voro de vanligen uteliggare i stadens utkanter. I asylen
kunde ett sextiotal inrymmas, och alla platser voro
ständigt upptagna. Man kan lätt göra sig en föreställning
hur luften skulle vara beskaffad i en dylik lokal, där
det ej var på något sätt sörjt för ventilering; och
rummet var så fullt av ohyra att ingen, som ej var tvungen,
gärna vågade sig ditin.
Jag gjorde en gång på våren 1869, sedan lokalen
någon tid varit stängd, ett besök där, ehuru jag blivit
varnad därför. Följderna glömmer jag aldrig. Hade
det funnits en avlusningsanstalt, hade jag genast rusat
dit. Nu fick jag nöja mig med att bränna upp de flesta
klädesplagg jag haft på mig och taga ett grundligt
bad. Emellertid blev det omsider klart, att det ej längre
kunde fortgå på detta sätt. Asylen stängdes något år
i början av 1870-talet, och dess innevånare skingrades
åt olika håll. Och så var det slut med asylen, som
länge nog varit en skamfläck för staden. Det
egendomliga var att, ehuru många ansett den vara alldeles
nödvändig, något behov av ett nytt natthärberge för
bostadslösa under en lång tid efter dess stängande icke
gjorde sig märkbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
