Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedlund, som icke stod i överensstämmelse med hans
övriga läggning, var att han noga höll på etiketten,
isynnerhet då det gällde tidningspressen, och ej tillät
någon avvikelse därifrån. Då konung Oscar med
gemål år 1874 första gången besökte Göteborg såsom
regent, ville han omedelbart före avresan avlåta en
tacksägelse till stadens innevånare för det sätt på vilket de
mottagit honom. Han dikterade tacksägelsen för
landssekreteraren Westin, som i brådskan icke kunde få
annat papper att skriva på än baksidan av en
telegramblankett. Utan att renskriva konungens diktamen
sände sedan Westin blanketten till Hedlund för
tacksägelsens intagande i tidningen. Hedlund blev så
förargad över detta vårdslösa sätt att behandla pressen,
att han icke införde tacksägelsen!
Då gummerade brevkuvert först kommo i bruk, hade
Hedlund svårt att förlika sig med dem, ty han ansåg, att
hövligheten fordrade att brevkuvertet ovillkorligen
skulle förseglas med ett lacksigill. Jag träffades själv
av hans missnöje, då jag sänt honom ett brev i
gumme-rat kuvert utan sigill. Han höll, då vi därefter
träffades, en lång föreläsning för mig om det ohövliga i att på
detta sätt expediera ett brev. Vanlig hövlighet
fordrade, menade han, att man, även om man begagnade ett
gummerat kuvert, försåge det med sigill. Jag antar att
han sedan kom på andra tankar i denna högviktiga
fråga.
Jag blir i tillfälle att i annat sammanhang
återkomma till gamle Hedlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
