- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
2

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafvet. Denna udde var Kap Virgines, eller »Cabo de los Virgenes», hvartill kapten Magellan för tre
och ett halft sekel sedan döpte densamma, för att, som det berättas, hedra Santa Ursula, på hvars
namnsdag denna, den amerikanska kontinentens sydostligaste hörn, upptäcktes.

Det efter samma ryktbara sjöman benämnda vatten, som här utmynnar, erbjuder den till Stilla
hafvet destinerade ångaren en numera för genvägens skull stundom använd genomfart, hvarigenom
den ofta besvärliga passagen rundt omkring det illa beryktade Kap Horn undvikes. Men många
besvärligheter kunna äfven möta i Magellans sund, som utmärker sig framför de flesta andra farvatten
genom hårda byväder och ymniga regn, som förmörka dess branta klippstränder, genom starka
tidvattensströmmar och slutligen genom ett rått och obehagligt klimat. Lägges härtill, att farvattnets
stränder ännu ej äro fullkomligt uppmätta och att dess få ankarplatser äro osäkra, så kan det
förklaras, att mången sjöman ännu i dag blott ogerna begagnar denna väg och att, kanske just till följd
deraf, så föga hittills blifvit gjordt för att undersöka och kolonisera dessa kuster, hvarifrån man
tvifvelsutan skulle kunna förse verldsmarknaden med värdefullare och långt begärligare artiklar än
skinnvaror och skälspeck, de enda, som man till dato i någon betydligare qvantitet hemtat härifrån.

Patagonien är sålunda ännu samma ödemark, som det var för århundraden tillbaka, och som
derför ej heller någon fyr lyser seglaren till mötes från dess ogästvänliga stränder, så nödgades
»Zealous» att hålla sjön för natten och ångade först följande dag in emot sundets breda mynning,
hvarest en ankarplats uppsöktes i Possession Bay, en half mil [1] från Kap Dungeness, en udde, som
fått denna benämning, till följd af sin likhet med sin namne vid Engelska kanalen.

En ryktbar resebeskrifvare säger, att Patagoniens slätter kunna beskrifvas blott med negativa
uttryck: »utan vatten, utan boningar, utan träd och utan berg.» Detta omdöme funno vi fullkomligt
bekräftadt vid anblicken af den öde kust, som här låg framför oss. Branta, obevuxna klippor eller
sandhöljda »pampas» af ett rödbrunt, soltorkadt utseende mötte blicken så långt den nådde. Några
här och der emot sundet utmynnande remnor tycktes visserligen tillkännagifva tillfälliga vattenflöden
under regnperioderna, men af vegetation syntes ej ett spår. Det enda som lifvade den ödsliga taflan
var en grupp gigantiska sjölejon, af hvilka en del syntes tumla om i strandbränningen, under det
andra solade sig på sanden, samt en hel brigad af pinguiner, som i långa, rättade led, liksom
soldater, paraderade på klippkanterna.

Huru föga inbjudande trakten sålunda syntes, så skulle det likväl hafva varit ett högt
uppskattadt nöje för våra jägare ombord att få göra ett ströftåg med bössan inåt slätterna, för att göra
närmare bekantskap med de hjordar af guanaco [2] och struts, som enligt sednare resandes beskrifningar
ännu lära finnas i dessa trakter lika ymnigt, som under Sarmientos och Magellans tider, eller
för att möjligen få tillfälle med egna ögon skåda några af den sydamerikanska öknens kringirrande
nomader, patagonierne, i hvilka våra förfäder med sin lifliga inbillning sågo jättar. Nu gjorde den
genom hög bränning otillgängliga stranden all landning med båtar omöjlig, och man fick uti fisket
söka ersättning för de bedragna förhoppningarna om jagt. Detta utföll äfven så gynnsamt, att vi
skulle vilja tillråda hvar och en som besöker dessa vatten att ej underlåta ett försök med kroken eller
nätet, då tillfälle erbjuder sig, ty rikare fiskvatten kan man svårligen påträffa. Hela vår 700 man
starka besättning hade följande dag fisk till middagen af endast den föregående nattens fångst, oberäknadt en enormt stor spindelkrabba, som figurerade under namn af »färsk hummer» på kadetternes
matsedel.

Och medan vi nu ligga i Possession Bay för att invänta sjömätningsfartyget »Nassau», som var
beordradt hit för att som »tender» åtfölja »Zealous» genom sundet, så vilja vi föra läsaren ombord på
vårt flytande hem, hvilket vi kanske redan allt för länge uraktlåtit att närmare beskrifva.

»Zealous» är en 4,000 tons pansarfregatt. Konverterad till hvad hon är ifrån linieskepp, saknar
hon till sitt yttre många af de partier, som hos denna sednare, redan nästan utdöda fartygsklass


[1] Då ordet »mil» förekommer i detta arbete, menas dermed engelska sjömil, eller minuter, hvaraf en är lika med
6237 Svenska fot.
[2] »Llama-djuret» benämnes vanligen i Södra Amerika »guanaco».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free