- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
6

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men om hon är lossnad från botten, så hafva tågorna ingen bestämd rigtning. Likväl är det icke
utan en viss tvekan, som sjömannen första gången rusar in bland dessa växtmassor, huru mycket han
än litar på sina kort.

Kusten af Eldslandet, som hittills ej varit synlig till följd af den oklara luften, började här
kunna skönjas. Den framtedde samma utseende som den patagoniska, hvilken, allt som vi hunno in
i sundet, började visa tecken till vegetation.

Det är med en egendomlig känsla man skådar dessa trakter, kring hvilka de fängslande berättelserna
om Magellans sagolika bedrifter röra sig, och det är nästan med misstro man läser historien
om, huru han och hans kamrater en natt, under storm och mörker, drefvo med sina bristfälliga
farkoster igenom »Narrows» utan att hafva känt de faror, som omgifvit dem, förrän de följande morgon
märkte, att de befunno sig i fritt vatten. Få upptäcktsresande hafva dock gynnats af så god lycka
som Magellan, en lycka som följde honom ända in i Stilla hafvet, hvilket han väl icke skulle hafva
kallat »El pacifico», om han tillfullo känt dess natur.

Under passerandet af den emellan »Narrows» belägna »S:t Philips Bay» kunde vi med tillhjelp
af våra kikare spåra den plats på dess norra strand, som blifvit så sorgligt ryktbar genom
spanjorernes första försök att kolonisera densamma. Stället heter »Nuestra Señora del Valle», och dess
dystra historia är så nära förbunden med hela sundets, att vi ej kunna underlåta att här upprepa en
del deraf, ehuru densamma förut blifvit gifven svenska läsare af författaren till Eugenies resa.

År 1583, eller 63 år efter sundets upptäckande af Magellan, utskickade vice konungen i Perú
en expedition under befäl af don Pedro Sarmiento de Gamboa att uppsöka sir Francis Drake, den
kongl. engelska korsaren, som redan då en längre tid genom sina sjöröfverier och sin mani efter rikt
lastade galleoner oroat de spanska besittningarna vid Stilla hafvet. Magellans sund var den plats,
der man ansåg sig säkrast kunna träffa honom. Med två skepp, bemannade med tvåhundra sjömän
och soldater, anträdde Sarmiento sin resa. Han hade order att taga Drake, lefvande eller död, och
på samma gång begagna tillfället för att undersöka kusterna.

Sarmientos anspråkslösa journal öfver sin resa är kanske den bästa beskrifning man ännu har
öfver sundet. Hans märkvärdiga öden, de otaliga svårigheter han hade att bekämpa, såväl som hans
glödande skildring af kusternas pittoreska utseende lyckades emellertid så vinna hans regerings intresse,
att hon beslöt att icke blott låta kolonisera sundet, utan äfven anlägga fästen på stränderna vid
»Narrows» för att hindra främlingar att intränga i Stilla hafvet, som spanjorerne ansågo såsom sitt
privilegierade farvatten; ty vid denna tid och ännu ett sekel sednare var vägen rundt Kap Horn okänd.
Det må dock anmärkas härvid, att många framstående män, och bland dem hertigen af Alba, motsatte
sig ett så vansinnigt företag.

En expedition blef likväl utrustad och 23 skepp utskickades från Spanien under det förenade
befälet af Diego Florez de Valdez och Sarmiento, hvarvid den förre utnämndes till general-kapten
öfver flottan och kusten af Brasilien, och den sednare till general-kapten öfver Magellans sund och
alla de kolonier, som skulle komma att anläggas derstädes.

Af dessa 23 skepp, som utgingo från Spanien, uppnådde blott fem inloppet till sundet. De
öfrigas öde är till större delen obekant. Men äfven dessa fem nödgades till följd af hårdt väder och
motvind att afstå från sina försök att komma in i sundet, och till sist återvände de till Rio de
Janeiro för att reparera. Här inträffade ytterligare fyra skepp, som hade blifvit utsända från
Spanien till deras bistånd. Men Florez hade tröttnat på dessa äfventyr och sökte nu öfvertala Sarmiento
att afstå från resans fortsättande. Sarmiento var dock envis, och slutligen afskickades under befäl af
Ribero fem skepp, bemannade med 530 man. Sarmiento åtföljde expeditionen, och utan att göra några
vidare förluster uppnådde den lilla flottan sundet i December månad 1584, samt ankrade i Philips
Bay. Det var här vid Nuestra Señora del Valle, som Sarmiento då landsteg med 300 man samt
planerade en stad vid mynningen af en på stället utfallande ström. Kolonien kallades »Jesus».

Nu började vinterstormarne. Skeppen blåste från sina ankar och måste gå till sjös och
kolonisterne blefvo för en tid lemnade åt sitt öde. Så småningom kommo väl alla skeppen åter, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free