- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
8

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmaste man Suarez, en fransiskanermunk vid namn Antonio och fem spanska qvinnor, som hade
åtföljt den äfventyrliga expeditionen.

Kort efter afresan förliste en af båtarne på ett ref, men folket borgades. Förlusten af denna
båt kom dem att uppgifva hvarje hopp om möjlighet att söka räddning på detta sätt, hvarpå Videma,
Suarez, munken och 20 soldater återvände i den andra båten till »San Felipe», sedan de lemnat
återstoden af sällskapet med qvinnorna på kusten af Eldslandet, hvarest båten hade strandat, att draga
försorg om sig sjelfva så godt de kunde under den annalkande vintern.

Så snart denna årstid tilländalupit, drog Videma åter ut för att samla de qvarlemnade kolonisterne,
men fann blott 15 män och 3 qvinnor vid lif. De öfriga hade dött af hunger. Då beslöto
de öfverlefvande att uppsöka den första kolonien vid »Jesus», men på vägen dit passerade de
skeletten af de 200 soldaterne, som Videma hade detacherat året förut. De hade nästan samtidigt dukat
under för köld, hunger och sjukdom.

En kort tid härefter upptäcktes tre skepp, som inkommo i sundet och ankrade ett stycke ifrån
spanjorernes läger, och Videma och hans folk upptände under natten eldar, i tanke att skeppen voro
spanska. Men när en båt följande morgon närmade sig stranden, upptäcktes, att de voro engelska
samt utgjorde en eskader under befäl af den ryktbare Cavendish, som var destinerad till Perú och
stadd i ungefär samma ärende, som Drake brukade vara. Sedan Cavendish blifvit underrättad om
spanjorernes belägenhet, erbjöd han dem att följa med, men tillade att de borde skynda sig. Under
tiden for han åter ombord på sitt skepp, sedan han medtagit en af spanjorerne, som hette Tomé
Hernandez och denne var den ende af alla kolonisterne, som man vet blef räddad, ty antingen
spanjorerne dröjde något för länge i sina öfverläggningar om huruvida de kunde öfverlemna sig i
händerna på kättare, eller Cavendish aldrig hade något allvar med sitt anbud, nog af, han afseglade genast
derpå och ankrade ej förrän vid »Isla los Patos», numera »S:t Magdalena». Här, förmäler historien,
provianterade han sitt skepp med pinguinkött, hvaraf han insaltade sex tunnor, och begaf sig derpå
till »San Felipe», der han förstörde allt hvad han fann qvar af kolonien, sedan han först räddat några
vapen och andra nyttiga effekter som kolonisterne qvarlemnat. Han kristnade detta ställe till »Port
Famine» (Hungersnöds-hamnen), hvilket namn det burit alltsedan. Anländ till Valparaiso rymde Tomé
Hernandez, och utan honom hade vi saknat alla närmare underrättelser och denna tragedi ur verkligheten,
som nästan saknar sitt motstycke i något annat lands historia än Spaniens och de spanska
kolonisternes.

Af kolonien vid »Jesus» lära ännu kunna spåras ruiner och likaså efter de påbörjade
befästningarna vid »Narrows».

Sedan »Narrows» passerats, inkommer man på en bred fjärd, som kallas »Broad Reach». Då
vi anländt dit, syntes engelska flaggan blåsa på en ö, hvarest vi funno ett sällskap sjömätare, hvilka
blifvit qvarlemnade ett par månader förut af »Nassau», som sjelf arbetade på ett annat
distrikt. De sände en båt ut till oss och deras glädje låter lättare tänka sig än beskrifvas, då de
emottogo bref och tidningar, som vi hade medfört från deras aflägsna hem. Under »Nassaus» frånvaro
hade de kommit i delo med infödingarne på Eldslandets kust. Då de en afton återvände till sina tält
vid stranden efter slutadt dagsarbete, funno de ett sällskap pescheräer sysselsatta med att draga af
med deras båtar, men vid försöket att återtaga dessa satte sig infödingarne till motvärn samt sände
våra sjömätare en sådan skur af pilar och stenar, att eldvapen måste tillgripas, med hvilkas tillhjelp
vildarne slutligen fördrefvos. Några af engelsmännen sårades härunder, bland dem deras läkare, som
träffades af en pil i ryggen och ännu låg i tvifvelaktigt tillstånd.

Klockan 4 eftermiddagen samma dag uppnådde vi vår tillämnade nattstation, den Chilenska
kolonien vid »Sandy Point», hvarest vi ankrade. Detta nybygge grundades för ett par decennier
sedan af Chilenska regeringen, som flyttade dit sin straffkoloni från »Port Famine», hvilket ställe man
ännu en gång, men med lika liten framgång som förut, sökt kolonisera. Sandy Point är derför den
enda af hvita menniskor bebodda ort vid sundet. Den lilla af omkring hundra stycken träkojor
bestående kolonien har ett vackert läge vid foten af några med lummig skog bevuxna höjder. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free