- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
12

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talas temligen allmänt, såväl af pampasindianerne som af araucanerne och de mera civiliserade
bland patagonierne, till hvilka dessa, som ofta varit i beröring med europeer, kunde räknas.

Dessa patagonier betrakta sig som den Argentinska republikens undersåtar, och Juan Caballero,
som af sitt folk kallades »capitan», hade besökt Buenos Ayres, der han af presidenten blifvit begåfvad
med en hedersdolk för bevisade tjenster under det guerillakrig, som ännu pågår i vissa delar af
Patagonien emellan europeer och infödda. De hästar de hade voro små och af den vanliga
sydamerikanska rasen, men sågo ej så illa medfarna och vårdslösade ut som de, man eljest finner i händerna
på Sydamerikas befolkning, vare sig gauchos eller indianer.

Och medan vi äro inne på kapitlet om hästen, kunna vi ej undgå att reflektera öfver den
snabbhet, hvarmed detta djur spridts öfver hela den amerikanska kontinenten, sedan det blifvit der
infördt af europeerne. Hvad Sydamerika särskildt beträffar, så berättas det, huru spanjorerne, då de
efter sitt första försök att kolonisera Rio Platas stränder blifvit bortdrifna af indianerne, qvarlämnade
några och tjugu hästar. Då de ett sekel derefter återkommo, funno de Pampas slätter öfversållade
med vilda hjordar af detta djurslag. Numera finnes det knappast någon »rangerad» indian, huru vild
han för öfrigt må vara, ifrån Gran Chaco i Brasilien till Patagoniens sydligaste gräns, som ej eger
åtminstone ett sådant djur och blifvit så sammanväxt med detsamma, att han ej skulle kunna vara
det förutan. Det är kändt, huru indianen som ryttare står öfver europeen. Äfven hans häst är den
europeiska öfverlägsen i många fall. Hvilken kavallerihäst eller rashäst skulle väl förmå att bära sin
ryttare i tjugofyra timmars galopp utan att derunder erhålla mera än en timmes hvila och en
dryck vatten? En pampas-häst förmår dock detta, och gauchon skulle ej kunna berga sig med en
gångare, som hade mindre uthållighet, under sina ständigt brådskande irrfärder öfver pampas. Utan
att likväl vidare vilja utveckla pampas-rasens många beundransvärda egenskaper eller uppsöka
orsakerna dertill, vilja vi blott anmärka en annan egenhet hos denna ras, som tyckes antyda, huru mycket
förändringar till klimat och lefnadssätt inverka på rasers fysiska egenskaper. Det är nemligen den
ombildning, som den andalusiska hästens hufvud undergått, sedan den blifvit inhemsk i Amerika. Dess
pannben synes nemligen här hos nästan hvarje individ framskjuta i en så jemn båge ända till nosen,
eller bilda hvad vi kalla »gums-hufvud», att denna omständighet, som hos oss visst icke räknas såsom
någon rekommendation för ett hästkreatur, i Sydamerika deremot kan anses beteckna rasen, på hvilken
man derigenom icke kan misstaga sig. Författaren påminner sig i anledning häraf, huruledes han,
ehuru för öfrigt föga hästkännare, för några år sedan under ett besök i Kapstaden, då han i ett större
stall skulle utvälja en häst till ett ridparti, nästan ögonblickligen bland en mängd engelska hästar
fick ögonen på en af den ofvannämnda rasen och på förfrågan hos stallets egare, om den ej vore
amerikansk, erhöll ett jakande svar. Med den kännedom, författaren då, från ett föregående besök i
Buenos Ayres och Montevideo, hade om de utmärkta egenskaperna hos denna ras, dröjde han ej heller
länge i valet och »The River-Plate pony», som djuret vanligen kallades, bar honom sedan på mången
angenäm utflygt i Kapstadens vackra omgifningar.

Men åter till Sandy Point. En ännu lifligare handel än förmiddagens uppstod emellan oss och
de nyss anlända patagonierne, hvilkas skinnvaror voro af betydligt bättre beskaffenhet än de, som
utbjödos af kolonisterne och hvilka endast voro afskrädet af de hudar, som, utgörande chilenska
regeringens monopol, här hopsamlas för att årligen afhemtas af ett från Chili afsändt fartyg.

De nuvarande prisen på dessa varor, som naturligtvis under årens lopp stigit betydligt, voro
100 ℔ tvål och 100 ℔ socker för en guanaco-fäll, så stor som en ordinär filt, samt 20 till 30 ℔ tobak
för en matta af strutsskinn. För några få år sedan blott erhöllos dylika varor för så godt som intet
i dessa trakter, men äfven de nyss nämnda prisen kunde anses låga, i betraktande af det värde de
nu hafva i den europeiska marknaden, ty i London betalas en god guanaco-hud med ända till 40
pund sterling. Det är förbjudet här att använda vapen eller »aguardiente» såsom bytesvaror med
infödingarne ehuru dessa artiklar eljest just höra till dem, som högst uppskattas af alla vilda folk, af
huru usel beskaffenhet de än må vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free