- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
13

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För att förbättra rasen af härvarande boskap hade vi från Falklands-öarna medfört tre kor
och en tjur såsom present ifrån guvernören derstädes till koloniens styrelse. I utbyte erhöllo vi såsom
prof af Sandy Points produkter en mängd grönsaker, såsom hö för våra djur, potates, sallad m. m.,
men alla dessa artiklar kunde till sin qvalité icke ens jemföras med de utmärkta artiklar af samma
slag, som vi några veckor förut provianterat oss med på de kala och skoglösa Falklands-öarna.

Omkring 18 mil från Sandy Point inne i landet äro nyligen kollager upptäckta, som gifvit
prof af användbar beskaffenhet och blott vänta på händer för att upparbetas. Spanjorernes
afkomlingar äro dock näppeligen män härför, och då vi gingo ombord på aftonen, kunde vi ej underlåta
att anmärka, huru oändligt olika utseende denna kolonie skulle företett, om den från början varit
befolkad med amerikanare, engelsmän eller tyskar, de enda folk, som verkligen visat sig kunna
kolonisera. Och mera än en gång under passagen genom sundet framstälde den aldrig hvilande fantasien,
vid åsynen af de med rik växtlighet höljda stränderna, taflor af dessas möjliga utseende i en aflägsen
framtid, då nordens folkstammar hunnit tränga äfven hit och med den energi, som är dem egen
framför söderns, förstått tillgodogöra sig de ofantliga rikedomar, som utan tvifvel ligga i dessa urskogar
och berg. När skola städer pryda Magellans sunds stränder och fartyg hvimla på dessa farvatten,
som, ehuru så föga kända, eller rättare så misskända, dock kanske erbjuda lika stort fält för
civilisation och odling, som månget redan öfverbefolkadt land på andra kuster?

Under det vi lågo i Sandy Point, hade en jemn, ostlig bris, något högst ovanligt på denna
latitud, krusat sundets yta. Vi voro ej lika lyckliga följande dag, då vi begåfvo oss af på morgonen, ty
det gamla vestliga byvädret hade åter börjat, och det var blott skymtvis, som vi under gången genom
de nu rakt sydvest sig sträckande sunden kunde skönja stränderna. Under ett af dessa klara
ögonblick lyckades vi få se en skymt af det 6,000 fot höga berget »Sarmiento», det högsta af Eldslandets
berg. Liksom en hvitklädd jätte tornade det upp sig öfver andra, mindre höga, snöbeklädda
bergstoppar.

Klockan 3 e. m. hade vi anländt till Port Famine, stället, der den i vår skildring förut
omnämnda kolonien var belägen. Som vanligt rustades genast till exkursioner i land, ehuru regnet öste
ned i strömmar och kylan var ganska betydlig. Ett af partierna, som skulle med bössan ströfva
igenom skogen, landade vid en udde, hvarest den förra straffkolonien varit belägen, för att efter en
marsch rundt om den söder derom belägna viken uppsöka den andra afdelningen, som åter landat vid
den här utfallande lilla Sedgerfloden för att försöka ett varp med noten.

Landskapet, som omgifver viken, är af utomordentligt pittoresk natur, och öfver de skogbevuxna
höjderna längs in i densamma reser sig det 1,300 fot höga San Felipe-berget, som äfvenledes är ända
till toppen betäckt med yppig växtlighet. Första besöket gälde de straxt ofvanför landningsplatsen
belägna ruinerna af den straffkoloni, som för några och tjugo år sedan här anlades af chilenska
regeringen, men hvilken, som ofvan blifvit nämndt, sedan flyttades till Sandy Point. Fångarne gjorde
här sjelfva slut på kolonien, i det de gjorde myteri emot garnisonen, mördade män, qvinnor och barn,
togo en skonare i hamnen samt seglade sin väg med denna, sedan de massakrerat dess besättning.
Det ligger dock en viss tillfredsställelse deri, att man erfarit, det dessa pirater sedermera erhöllo
sitt välförtjenta straff. Vid San Carlos de Ancud på ön Chiloë visas än i dag den plats, hvarest de
blefvo dödade på samma sätt, som det en viss fransk konung tillämpade på den förmente mördaren
Darien.

En fyrkantig inhägnad, omgifven af ett halft förfallet trästaket, utvisar byns gamla plaza, som
sedermera blef begrafningsplatsen för massakerns offer. En murknad stubbe i dess midt är den enda
lemningen af ett kors, som för några år sedan fanns der, men som efter hand blifvit sönderplockadt
af reliklystna resande. Ett gammalt jordverk med två eller tre förrostade kanoner dominerar
begrafningsplatsen och ruinerna.

Under det vi stodo och betraktade dessa, sprang ett rådjur fram ur några buskar i närheten, men
vi hunno ej få våra bössor i ordning, förrän det försvunnit i skogen. Detta gaf emellertid anledning
till några fåfänga försök att intränga i denna, men tistlar och taggiga slingerväxter gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free