- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
18

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då såsom läckerhet någon skäl, hvilken de lyckats fånga, eller någon död hvalfisk, som drifvit i land.
Dessa stammar äro kanske de, som stå lägst bland eldsländarne. På östra Eldslandet deremot, der
såväl guanaco som andra patagoniska djur lära finnas, lefva de af jagt och äro på sätt och vis
uppblandade med patagonierne, till hvilka de närma sig. Deras vapen äro pil, båge och stenar, hvilka
sednare de kasta utan slunga med en utomordentlig träffsäkerhet och kraft på ända till femtio stegs
afstånd. Menniskoätande är ännu i bruk bland dessa barbarer, då tillfälle erbjudes, och Smiley
berättade, ehuru kanske ej med fullt anspråk på att blifva trodd, huru han för några år sedan besökte
en gammal bekant pescherä-höfding, hvilken han fann sysselsatt med att förtära några utvalda stycken
af sin hustrus kropp för att, såsom han anmärkte, utröna, i hvilken form hon behagade honom mest.

Eldsländaren ser alltid ut som han skulle frysa. Äfven under den varma årstiden skakar han
tänder och ger genom omisskännliga tecken tillkänna, att han är i behof af klädesplagg, som han
likväl ej gitter skaffa sig. Han skyr allt hvad vi kalla beqvämlighet. De små hyddor vi nyss sett
voro sammanflätade af grenar, hopböjda mot toppen, hvarest de lemnade en öppning för röken att
gå ut igenom; och midt på marken i hvarje hydda funno vi lemningar af en eldstad samt musselskal
och fiskben, hvilket tycktes bevisa, att dess invånare brukade tillreda sina måltider i densamma.
En tre fots öppning tjenade till ingång. Hyddans höjd öfversteg icke sex fot och dess bas var åtta
till nio fot i diameter. Bäfvern bygger sig en rymligare och bättre bostad än denna! Men
eldsländaren har kännedom om eldens begagnande, och deruti står han öfver såväl bäfvern som några
vissa vilda menniskostammar. Hans metod att göra eld är densamma, som man öfverallt finner hos
vildar, nemligen att med ihärdighet häftigt gnida tvenne trädstycken af olika hårdhet emot hvarandra.
För att likväl ej ständigt behöfva tillgripa detta medel, underhåller han alltid en eld vid sin lägerplats,
liksom i sin canoe. Denna farkost, som mäter omkring 15 fot i längd, är förfärdigad af hudar,
hvilka äro hopsydda med smala skinnremmar samt utspända till sin form medelst trästräfvor. Midt
i farkosten ligger en hög af sand och sten, som utgör underlag för den »eviga elden». Man kan ej
tänka sig bräckligare farkoster och likväl ser man dem ofta, i det stormigaste väder, paddla sig fram
öfver de upprörda fjärdarne och sunden.

Hvad våra eldsländare på stranden vid Port Famine beträffar, så lemnade vi dem snart i
ostörd besittning af elden, sedan våra vilsekomna vänner äfvensom den efterlängtade båten anländt.
Likväl skulle ej denna dag slutas utan ännu ett äfventyr. Vår båt hade nemligen landat på ett
stenigt ref vid stranden, och som tidvattnet nu åter började falla ut, ty det var efter midnatt, stod
den så hårdt på grund, att det först efter betydligt arbete lyckades oss få densamma flott.

Att tidvattnet stundom spelar den dervid ovane elaka spratt, det har bland andra, Victor Hugo,
genom sina fasaväckande fantasier, sökt visa verlden. Vi skulle nu kunna rikta hans erfarenhet i
afseende på denna företeelse med den försäkran, att dyligt äfven kan hända den dervid vane. Men
att på detta sätt tvenne gånger blifva vilseledd, först af floden och sedan af ebben, kunna vi endast
tillskrifva oregelbundenheten af dessa fenomen härstädes, såväl som den lätthet, hvarmed man
glömmer, att de existera, då man ser sig på alla sidor omgifven af land.

Under färden till skeppet kunde vi ännu se de vilda gestalterna svärma omkring elden och
höra deras entoniga »ha! ha! ha!» som kanske efter denna märkvärdiga episod i deras lif af dem
adopterades som folksång. Hvilken heder för Offenbach!

Kl. 2 på morgonen anlände vi ombord, och det är svårt att säga, hvilket då erbjöd den
största njutningen, antingen en varm måltid, ombyte af kläder eller kojen. I dagningen hade vi
besök af ett annat sällskap eldsländare, som till och med vågade sig in på vårt däck till stor
förlustelse för våra blåtröjor, hvilka hade en oemotståndlig lust att göra de besökande till föremål för
dagvaktens rengöringsarbete i stället för däcket; en operation, som nog skulle hafva gjort dem godt,
men på samma gång beröfvat dem deras varmaste klädesplagg — smutsen.

Samma morgon lemnade Zealous Port Famine. Byvädret fortfor, men emellan byarna sken
solen klart och gaf oss ännu ett tillfälle att få en öfverblick öfver Magdalenasundet och berget
Sarmiento på eldsländska sidan. Mera än hundrade spetsiga pikar reste sig inom synkreten, alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free