- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
19

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

täckta af evig snö. I trånga bugter och omgifvet af höga klippor slingrar sig Magdalenasundet,
hvars vatten aldrig skådat solen, emellan dessa berg ut till Södra oceanen der det mynnar ut ibland
ett kaos af grund och klippor, emot hvilka en evig bränning bryter.

Naturforskaren Darwin säger om Magdalenasundet, att det framställer taflan af ingången till
en annan sämre verld, och Gustave Doré hur målat scener, mycket liknande dem, som denna passage
framstälde i sitt nya, utmärkta planchverk till Dantes »Infernio».

Under fortsatt oväder passerade vi Kap Froward, den sydligaste udden af Amerikas fasta
land. Det är en svart och väderbiten klippa af 1,000 fots höjd och utan vegetation. Byarna aflöste
hvarandra, täflande i styrka, i det de utöste sitt innehåll af regn eller snö öfver oss. Stundom
inhöljdes vi så i mörker, att knappast den närmaste stranden syntes. Vid sådana tillfällen måste vi stoppa,
till dess vi fingo sigt igen. Kl. 3 e. m. uppnåddes slutligen »Port Gallant», en af dessa små och
liksom i berget insprängda hamnar, hvilka erbjuda tillfälligt skydd under passagen genom denna del af
sundet och af hvilka ett stort antal lär finnas. Denna liknar en sjunken krater. En remna på sidan
lemnar skeppet tillträde till bassängen, hvars väggar äro berg. Vår fregatt var för stor att ankra
inuti densamma och måste lägga sig utanför. Men Nassau, ombord på hvilket vi af en händelse
tillbragte detta dygn, gick in och fann der en ypperlig hamn. Det plötsliga afbrottet från stormen
der ute till lugnet och tystnaden här inne hade någonting onaturligt med sig, och det enda ljud, som
hördes, var sorlet af några bäckar, som stänkte ned från de lodräta klipporna omkring, eller skränet
af en och annan sjöfogel, som skrämdes upp af våra posters rop.

Hela den följande dagen fortforo byarna med samma raseri, hvarför vi lågo qvar. Detta
tillfälle begagnades af våra jägare, som i trots af ovädret ströfvade igenom trakten, men de återkommo,
som vanligt, genomvåta, sönderrifna, uttröttade och utan byte; dock alla uttömmande sig i loford
öfver den rika och storartade naturen. Medförda buketter af röda fuchsior och hvita liljor, som de
funnit i öfverflöd, gåfvo äfven dem, hvilka af tjensten varit nödgade att dröja ombord, någon idé om
strandens flora, och mången dag efteråt fingo vi fröjda oss åt de präktiga blommorna på middagsbordet.

En stunds klar himmel på aftonen tillät en öfverblick af det omgifvande landskapet.
Skogbeklädda berg omgåfvo på alla sidor sundet med dess arkipelag af täcka ögrupper och egendomliga
klippformationer. Öfver denna förgrund framträdde i söder en glänsande rad snöklädda bergstoppar,
starkt kontrasterande mot den djupblå himlen öfver och den mörkgröna skogen under. Längs bergens
bugtiga raviner och ibland skogens löfverk framskimrade små strömmar likt hvita band, för att sedan
öfver en lodrät strandklippa göra slutsprånget i sjön. Naturen i denna del af sundet har samma
karakter, som den man träffar i några fjordar på Norges vestkust, men den är oändligt mera storartad.

På en holme utanför inloppet till Port Gallant ligga några pescherähyddor, hvilka antyda, att
infödingarne stundom besöka denna plats. I närheten af dessa syntes en mängd namnbräden
uppsatta af fartyg, som passerat förbi. Vi sökte förgäfves bland dessa efter »Eugénies» och »Gefles».

Sedan vi af ovädret nödgats att dröja här ännu ett par dagar, fortsatte vi slutligen tidigt en
morgon, för att på vinst och förlust genom »Long Reach» uppnå »Playa Parda», som var utsedd att
blifva vår sista nattstation i sundet.

De kustscenerier vi passerade denna dag voro ännu mera imponerande och ovädret om
möjligt ännu svårare än de föregående dagarnas. I sanning vildt susade dessa »willy waws» emot oss,
sopande med sig massor af snö från bergen. Men byarna varade vanligen ej länge, och emellan dem
lyste solen fram från den klaraste blå himmel samt gaf en bländande glans åt isen på de aflägsna
bergstopparna. Under de tjocka bymoln, som drogo fram öfver sundet och dess djupt emellan branta
klyftor ingående fjordar, bildades vid sådana tillfällen de briljantaste regnbågar, och man kunde
kanske samtidigt i någon annan rigtning skönja snöstormarna, huru de hvirflade fram öfver bergens isfält.
På ett par ställen gingo glaciererna ända ned till sjön och framstälde då, der de på afstånd sedda
liknade ofantliga skimrande vattenfall, taflor, dem troligen ej någon målares pensel och ännu mindre
en svag penna skulle kunna återgifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free