- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
21

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.



Innehåll: Valparaiso såsom förfriskningsort. Postdag ombord. Namnet »Valparaiso». Redden. Staden. »Ferrocarril urbano».
Byggnader. Societetslif och gästfrihet. Sydamerikansk metod att göra visiter. Limache. Viña del Mar. Samacueca.
Camino Nuevo. Jordskalf. Flytande grafvård. Spanska eskaderns besök i Valparaiso. Bombardementet. En
blockadbrytare. Valparaisos försvarsverk. Chilis produkter. Kolverken i Lota. Afsegling. Ankomst till Callao.


Englands sjölitteratur är särdeles rik på gynnsamma skildringar af Valparaiso och huru
Söderhafsfararen deruti städse funnit ett litet eldorado efter de kanske flere månader långa seglingar med
allahanda försakelser, som föregått hans ankomst dit. Oafsedt om så är förhållandet eller ej, är det
säkert att på denna kust, söder om linien, ej finnes någon plats, som har så starkt tycke af en
större europeisk sjöstad som Valparaiso, eller med andra ord, som är mera egnad att genom
utseende, befolkning, läge, tillgångar och nöjen m. m. göra den från Europa nyss anlände främlingen
hemmastadd på kort tid. Valparaisos salutorg äro rikligen försedda och dess hotell äro ganska
goda, fastän man får underkasta sig att lefva der »en modo de Chili». Der finnas amerikanska
»restaurants» i öfverflöd, och fyra aftnar i veckan kan man gå på »el teatro» och höra italienska
operasällskap gifva Donizettis och Verdis mästerstycken så bra, som man kan begära det, på mera än
sex tusen mils afstånd fogelvägen från alla operors hemland. Omnibusar och droskor finnas i mängd
på alla gator och deras kuskar äro lika villiga att enligt taxa och litet derutöfver föra främlingen både
dit han önskar och icke önskar komma, som i våra europeiska städer, och för en och en half dollar
om dagen kan man hyra de lifligaste små springare med sadel och ridspö, för att göra utflygter längs
hafsstranden till poppellundarna vid »Viña del Mar» der man får se landtfolket dansa »samacueca»
och njuta sin »chicha»[1], eller till höjderna ofvanför staden, för att hafva en »midshipmans ride» på
Plancillan, eller en schnitzeljagt emellan Costillans kullar och Quebradas. Men framför allt skall
en främling i Valparaiso finna sig väl bland dess enkla och glada invånare, som gerna uppbjuda
all sin förmåga att häfda sitt goda rykte om gästfrihet och att i sina hem komma honom att förgäta
alla tankar både på passerade och kommande mödor.

En omständighet, som äfven kanske i sin mån bidrager att göra denna ort efterlängtad af
den, som i månader, kanske i åratal, varit dömd att försaka all gemenskap med civiliserade länder,
är dess läge i linien för regulier postförbindelse. Hvarje vecka anländer en af »the Pacific-Steam
Navigation Company’s» ångare ifrån Panama med post ifrån Europa och Nordamerika, och hela
sommaren underhållas regulier postförbindelse med Buenos Ayres, öfver Cordilleran. Naturligtvis får man
ej vänta sig att sålunda erhålla sina nyheter från Europa på mindre tid än några och fyrtio dagar,
men hvad betyder detta emot inga nyheter alls? För den, som har mera brådtom, finnes också
telegraf att tillgå, hvilken på 48 timmar hemtar honom hvad budskap han önskar från andra sidan
Atlanten.

Hvilken högtid är det emellertid icke ombord på ett större örlogsfartyg en sådan postdag på
en främmande station. Man har redan i timmar med kikare spejat utåt sjön efter den efterlängtade
»paqueten» och när den slutligen synes vid horisonten, tycker man, att det är en hel evighet, innan
den hinner in i hamnen. Omsvärmad af hundratals mötande båtar, likasom en med jernfilspån

[1] En dryck beredd af majs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free