- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
23

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Valle del Paraiso» (paradisdalen), ehuru ingen kan förneka, att det måtte hafva varit på ironi, som
grundläggaren så uppkallade de solbrända, ofruktbara damgroparna emellan Castillans strandplatåer,
der staden är belägen. Många säga också, att staden helt simpelt, i brist på annat namn, blifvit
uppkallad efter sin anläggares födelseort i Spanien, hvarest en ort med namnet Valparaiso verkligen
lär finnas.

Huru det nu i alla fall må förhålla sig med damgroparna och stadens utseende i fordna dagar,
så framställer den nu, skådad ifrån redden, en af dessa klara vackra dagar, på hvilka detta herrliga klimat
öfverflödar, då förmiddagssydvesten krusar vattnet, och farkoster svärma derpå, en både egendomlig
och vacker tafla, hvari hamnen sjelf utgör ett af de mest framstående partierna. Denna bildar en
emot nordvest öppen halfcirkel, hvars omgifvande bergshöjder, den s. k. Costillan, utplatta sig i
terrasslika högslätter emot densamma. Dessa höjder stupa i branta afsatser emot ett längs hela viken
löpande lågt strandbälte, och på detta, liksom på de närmaste kullarne samt i några raviner
(quebradas) emellan dem, är staden anlagd. Vestra delen af strandbältet kallas »la Playanca» och de bakom
denna liggande platåerna, som fortlöpa ännu ett stycke åt vester, sänka sig slutligen emot hafvet vid
Curamillas udde.

I öster och norr utgöres taflans bakgrund af Cordillerans väldiga massor, öfver hvilka vid klar
luft, liksom tvenne tvillingsjättar, Aconcagua och Tupungato synas höja sina hjessor emot skyn.

Både färgrik och omvexlande, som denna tafla är, saknar den dock den färg, som eljest ger
en sådan karakter af lif och friskhet åt allting i naturen, och det är grönt. Ty allt, som ifrån sjön
synes af denna kust, har ett sterilt och solbrändt utseende. Personer finnas visserligen som säga, att
det ligger något pittoreskt i de chilenska kustbergens röda färg, och medgifvas måste, att denna
behagar ögat bättre än t. ex. Portugals svartgrå granitmassa eller Maltas smutsgula sandsten, men intet
kan väl dock liknas vid en af vegetation höljd kust, denna må täckas deraf helt och hållet,
liksom Brasiliens vid Rio, eller delvis liksom Spaniens kust vid Medelhafvet, ty ju rikare växtlighet
möter ögat, när man nalkas en kust, desto högre begrepp får man af dess fruktbarhet, och hvad
tilldragande har väl det, som synes ofruktbart? Härmed vilja vi icke påstå, att allting i Chili har samma
förtorkade utseende som kustlandet omkring Valparaiso och ej ens att detta i sig sjelft är alldeles
ofruktbart, men det var ju blott frågan om, huru det ser ut från sjön.

Under det man färdas i land från redden, hvars talrika fartyg ligga ankrade i långa, parallela
linier, hvilket ser mycket ordentligt ut och ingifver en hög tanke om hamnkaptenen, passerar man
Chilis örlogsflotta, som ligger ankrad närmast land. Namnet Chilensk örlogsflotta skulle kanske för
några år sedan hafva framkallat ett misstroget leende hos hvem som helst och allra mest i Europa,
der man så gerna tror, att allt hvad man sjelf eger i den vägen är det bästa som finnes, äfven om
man har ingenting alls. För närvarande ligger dock här under chilensk flagg en vida mer
aktningsbjudande samling örlogsmän, än hvad mången europeisk smånation kan uppvisa, ty för kort tid sedan
lärde Spanien Chili att fatta den eljest enkla satsen, att ett land, som från sjösidan kan anfallas af
en fiende, måste möta denne på sjön, om han vill göra honom oskadlig, medan tider är. Hade Chili
då som nu haft sex ångkorvetter och åtta kanonbåtar, alla bevärade med refflade Armstrongskanoner
och Perú dessutom sina fyra à fem pansarfartyg samt små, snabbgående ångkorvetter, så hade
antagligen hvarken Valparaiso eller Callao blifvit bombarderade och tusentals af dess invånare ruinerade,
hvilket nu blef händelsen.

Bland andra fartyg syntes äfven korvetten Esmeralda, som vunnit en viss ryktbarhet genom
sin strid med spanska avisoångaren Covadonga. De båda förra antagonisterna ligga nu helt fredligt
bredvid hvarandra under Chilis vackra flagg, och det bör glädja chilenerne att hafva något annat
minne från sina fiender än hämdkänslan och de kulor, som här och der blifvit qvarlemnade i
Valparaisos byggnader.

Närmare land ligga de tvenne stora flytande dockorna, hvilkas namn »Santiago» och »Valparaiso»
synas i jättelika bokstäfver på deras sidor. De äro bygda i England och voro, tillsammans med en
dylik i Callao, de första flytande dockor i Stilla hafvet. Nu finnas sådana både i Panama, San

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:39:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eastillaha/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free