- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
24

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Francisco, Hongkong, Sidney och andra platser, sedan man funnit deras länge betviflade praktiska nytta
besannad.

Den största dockan är omkring 300 fot lång samt kan sänkas, så att dess inre botten kommer
38 fot under vattenytan, derigenom att dess ihåliga sidor fyllas med vatten. Sedan fartyget, som skall
dockas, inlupit, tillstänges dockan, hvarpå vattnet utpumpas medelst tvenne på dess sidor anbragta
ångmaskiner. Ehuru såväl dockning som andra arbeten i denna väg äro oerhördt dyra — vi vilja
minnas, att dockning betalas med en dollar per ton första dagen och sjuttiofem cent per ton hvarje
följande dag, drifvare med tre och en half samt förmän med sex dollars per dag — så syntes likväl
dockorna aldrig tomma.

Sedan man passerat dockorna, landar man vid en lång träbrygga, »el Muelle», den enda
verkliga landningsplats för båtar, som hamnen erbjuder. Vintertiden, då nordveststormar stundom rasa
här och skulle göra hamnen lika osäker som Taffelviken — hvilken den i flere afseenden har
slägttycke med — om icke dess hållbotten vore bättre, kan likväl icke ens denna brygga användas och
båtar måste då taga sig fram, huru de kunna i strandbränningen. Men under den vackra årstiden
företer el Muelle en ytterst liflig anblick och böljar hela dagen om af en brokig menniskomassa,
representerande nästan alla de olika nationer och yrkesmän, af hvilka stadens och den ute på redden
gungande flottans invånare bestå. Knappt har man satt sin fot på densamma, förr än man finner sig
till trängsel omringad af stojande grupper af sjöfolk af olika färger, chilenska soldater i röda zuavbyxor
och vaxdukskeppis, fruktförsäljerskor, börsspekulanter och flanörer af alla slag. Till och med en och
annan chilensk landtbo i sin lika pittoreska som originella kostym med befransad poncho, bredskyggig
rothatt och gigantiska silfversporrar, synes blanda sig med mängden, bland hvilken han kanske
kommit ned för att njuta det ovanliga skådespelet af öppna hafvet eller för att med egna ögon skåda
dessa rörliga transportmaskiner på vattnet, åt hvilka han tid efter annan anförtror produkten af sina fält.

Mönstrad af en uniformerad skara tulltjenstemän och »vigilantes» (polis), hvilka röka sina
»papelitos» i skuggan af den vid el Muelle belägna börsens hvälfda genomfart, träder man ut på ett litet
fyrkantigt torg, som kallas »Plaza nueva del puerto» och befinner sig midt emot »la Intendencia»,
guvernörens palats. Denna är en af Valparaisos vackraste byggnader, åtminstone hvad sjelfva stilen
beträffar. I dess framsida synas ännu fastsittande några af de trettiopundiga kulor, med hvilka den
spanska armadan lättade sitt ammunitionsförråd, innan den för ett år sedan begaf sig af härifrån.
De hafva blifvit omsorgsfullt fastmurade under byggnadens nyligen skedda reparation, så att de i
långliga tider komma att sitta der såsom en påminnelse för den passerande chilenen, att han ännu
har en gås oplockad med moderlandet.

Den del af Valparaiso, hvari man nu befinner sig, är den äldsta samt utgör den egentliga
handelsstaden, eller dess »City», som här boende engelsmän kalla densamma. Strandbältet nedanför
bergen är här så smalt, att blott två eller tre qvarter af staden hafva plats derpå: men dess
utsträckning i längd är desto större. Likaledes äro de gator, som parallelt med stranden utgrena sig
härifrån, något knappt tilltagna på bredden till följd af det trånga utrymmet. Genom att följa en af
de gator, som leda till höger, kommer man till »Playaucau», der man som bäst är sysselsatt med att
återuppbygga de af bombardementet förstörda tullhusen och att förvandla den framför liggande, breda
hamnplatsen till en för staden välbehöflig »paseo», eller promenad.

Längre upp åt bergen, i samma rigtning ifrån torget, höja sig trenne kullar, som bland sjöfolk
gå och gälla under namnen För-, Stor- och Kryssmärsen. De äro täckta med en hopgyttrad samling
usla kojor, som utgöra tillhållsorten för samhällets drägg och arenan för sådana nattliga skådespel
emellan vigilantes och i land permitteradt sjöfolk, hvarom man stundom får läsa i polisafdelningarna i
hvarje större sjöstads tidningar. Valparaiso har varit en farlig stad att bevandra nattetid, äfven utom
märsarnas territorium. Nu har polisen gjort detta samhälle lika lugnt som något annat, som måste
vara underkastadt att tidtals blifva öfversvämmadt af alla nationers sjöfolk, till hvilkas natur det
tyvärr ofta hör att ej gå i land för annat än att kunna afbryta relingarnas enformighet med ett eller
annat litet äfventyr, sak samma om slutscenen spelas på hospitalet eller i fängelset. Man gör emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 21 12:42:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free