- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
33

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sålunda var tullhuset den enda byggnad, som brändes upp, men samtidigt förstördes äfven en
ovärderlig mängd varor, som man ej kunnat bringa i säkerhet. Itendencian, börsen och
jernvägsstationen fingo blott några få massiva kulor, hvilka gjorde föga skada. Några kulor sändes äfven till
varning emot en punkt i staden, hvarest en skara ungdom roade sig med att svänga chilenska flaggor
m. m., och ett litet hotell nere vid stranden, från hvars tak allahanda, både synbara och hörbara
demonstrationer höllos, midt för spanjorernes ögon, sprängdes med ett par väl riktade bomber.

Under hela affären gjordes af chilenerne intet försök till sjelfförsvar, ty stadens fästningsverk,
hvilka genom sina lägen borde hafva varit i stånd att helt och hållet afhålla spanjorerne, hade under
en följd af år varit försummade, så att de derpå befintliga kanonerna voro nästan farligare för dem,
som skulle aflossa desamma, än för dem, emot hvilka de rigtades. Men så spildes ej heller under
hela uppträdet ett enda menniskolif, och Nuñez Mendez gick äfven så mildt till väga, som
omständigheterna kunde tillåta, det medgåfvo alla, vänner som fiender. Huru orättvist äfven hela företaget var
å spanjorernes sida, så betraktas Nuñez ännu i denna stund icke såsom en fiende i Chili, utan
såsom en person, hvilken gjorde allt för att återställa det brutna förhållandet emellan Spanien och
dess söner härute, och då detta ej lyckades, för att så skonsamt som möjligt tillämpa sin makt.

Äfven vi svenskar hade på sätt och vis Nuñez att tacka för, att vår förut ringa handelsflotta
icke blef ytterligare reducerad vid detta tillfälle. En svensk bark med kollast anlände nemligen en
dag under blokaden utanför Valparaiso, dit den var destinerad. Vid inloppet till hamnen möttes
densamma af ett par båtar, tillhörande den chilenska kustvakten, hvilkas åliggande det var att
underrätta ankommande fartyg om stadens blockadtillstånd. Äfven barkens befälhafvare blef mycket riktigt
underrättad om olämpligheten af att ingå i hamnen, men på samma gång om möjligheten att för en
ringa betalning sjelf kunna blifva ilandsatt med sina papper för att göra upp sina affärer eller få
order om vidare segling. Anbudet var lockande. Sedan han gifvit sin styrman order att under korta
slag hålla med skutan utanför hamnen till hans återkomst, gick han ombord med sina dokument i
vaktbåten och kom i land utan äfventyr. Ett par timmar sednare var vår kapten redo att med alla
sina papper och nya order åter gå ombord på sitt fartyg, men huru stor blef hans förundran för att
icke säga ångest, då han, nedkommen till landningsplatsen, fann sin goda skuta med spansk flagg
under gaffeln helt fredligt ligga på svaj bland de spanska örlogsmännen! Det blef genast klart för
honom, hvilket vågstycke de chilenska kustvaktarne förledt honom att spela, obekant som han sjelf
var med blockadreglerna. Ett besök på svensk-norska general-konsulatet för att anhålla om biträde
till återbekommande af det på så falska grunder honom fråntagna fartyget aflopp naturligtvis
ogynnsamt. Huru skulle han äfven kunna vänta, att en för Sverige och svenska förhållanden fullkomligt
ointresserad utländing, om också denne till och med bar titeln svensk och norsk general-konsul, skulle
vilja utsätta sig för obehaget af en färd ut på redden och besväret af ett besök hos spanske amiralen
blott för en så obetydlig sak som ett handelsfartyg? Lyckligtvis erinrade sig vår kapten, att
hans land på detta ställe äfven representerades af en annan person, en svensk, som mångfaldiga
gånger gjort sina hit anländande landsmän stora tjenster. Ett besök hos denne aflopp lyckligare.
Han anskaffade en båt, lånade en svensk flagg och anträdde med kaptenen färden till flaggskeppet.
Anlända dit erforo de, att då man sett barken ligga och segla fram och åter utanför hamnen samt
underhålla kommunikation med land, hade en officer blifvit afsänd att preja densamma, men då
denne hvarken kunnat anträffa befälhafvare eller dokument ombord, så hade han enligt sin pligt
lagt beslag på fartyget. Derpå fördes de in till amiralen, hvilken, så snart han hört de skäl, som
föranledt det af barkens befälhafvare gjorda misstaget, och kanske äfven rörd af de strida tårar, som
vår hederlige skeppare utgöt öfver sin olyckliga belägenhet — och der voro ju såväl skuta och last
som hela hans framtid på spel — förklarade, att han ej ämnade vidare behålla sin pris, isynnerhet
som han med nöje ville göra en tjenst åt ett land, med hvilket hans eget alltid står på
vänskapligaste fot. Nog af, skutan återlemnades åt dess befälhafvare, som ej heller dröjde att aflägsna sig
från Valparaiso.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free