- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
36

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.



Innehåll: Peruanska stranden. Pest. Från Callao till Lima. Plazan. Katedralen. Gatorna. Klostret San Geronimo.
Limeñas. Santa-Rosa-festen. Bigotteri. Garrua. Den 2 Maj. Festligheter. Tjurfäktning. Bombardementet.
Militärväsen. Utflygt till Magdalena. Indianer och halfkaster. »El mercado del comercio». Alamedas. Byggnader. Kineser
i Lima. Chorillos. Lagskipning. Galleri af skönheter. Klimat. Afsegling. Passadsegling. Lifvet ombord. Doldrums.
Ankomst till San Francisco.


Sedd ifrån Callaos redd, framställer den peruanska stranden taflan af ett grönskande och tätt
befolkadt landskap, som med det lågländta Callao och dess skepp i förgrunden utbreder sig till en
sakta sluttande slätt, här och der öfverstänkt med små byar och hvita landthus, hvilka framträda ur
den omgifvande grönskan likt hvita perlor utkastade på en grön duk. Några mil inåt landet, till
venster om Callao, tillkännagifver en grupp af torn och större byggnader läget af Lima, Pizarros
stolta »Ciudad de los Reyes» och i bakgrunden afbrytes utsigten af Cordillerans gråa, molnhöljda mur.

Det var med denna leende tafla för ögonen vi en dag lemnade vårt flytande hem för att med
några timmars njutning af tropikernas eviga sommar, hvars herrligheter här på ett så lockande sätt
syntes utbredda framför oss, afbryta fångenskapen inom relingarna. Men lika hastigt som denna
poetiska uppfattning af Perús natur blifvit väckt, af lika kort varaktighet blef den äfven, ty vi hade
knappast tillryggalagt hälften af vägen till land, förrän vattnet först började antaga en bjert, gräsgrön
färg och derpå afdunsta en stank, så afskyvärd, att hvem som helst, som anträdt färden med mindre
starkt begär än vi att begagna det sällsynta tillfälle som här erbjöds att få besöka den peruanska
hufvudstaden, hvars torn skimrade i fjerran, skulle hafva vändt om, tillräckligt nöjd med blotta »doftet»
af Perú. Men icke desto mindre fortsattes resan, och det blef snart klart, hvarifrån de obehagliga
ångorna hade sitt ursprung. Hela vattenytan började nemligen betäckas af lefvande, döende och död
fisk af det slag, som här kallas »sardinas», och antalet deraf tilltog slutligen så, under det vi närmade oss
land, att vi stundtals kunde säga oss formligen ro i fisk. Man skulle hafva kunnat ösa upp såtals
deraf, men de flesta voro redan stadda i sådant upplösningstillstånd, att de gingo i stycken vid blotta
vidrörandet, och i hamnens inre liknade det fluidum, hvarigenom vår båt banade sig väg, mera dy än
vatten.

Uppkomne i land funno vi snart, att den flytande substansen äfven der utbredde sitt doft, och
under sådana förhållanden var det icke tänkbart att denna gång bese Callao, hvars yttre äfven i andra
afseenden hade så litet lockande, att vi med ens beslöto begagna oss af det till Lima afgående
bantåget.

På vägen till den nära invid landningsplatsen belägna stationen tillfrågade någon af vårt
sällskap en passerande person, som tycktes vara hemmastadd på platsen, om orsaken till denna mängd
död fisk, som flöt i hamnen. »Tiene peste» — den har pesten — blef det lakoniska svaret, och
dermed fingo vi nöja oss, ty mannen hade brådtom. En stund sednare sågo vi honom sitta i en båt i
hamnen och upphemta korgar fulla af död fisk, hvilka sedan transporterades i land och uppbars i
staden. Rundt omkring på trappor och kajer syntes äfven trasiga, bruna ungar trängas med hvarandra
om åtkomsten af den lättfångna varan, som likaledes uppsändes och försåldes — vi måste erkänna
vår förvåning, då vi hörde det — till födoämne åt stadens invånare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free