- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
37

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Beträffande egentliga orsaken till vattnets färg och fiskens dödlighet erforo vi, att den kom af
en grön giftig dy, som då och då, förmodligen till följd af vulkaniska verkningar, uppstiger ur
hamnens botten, färgar vattnet och dödar den deri befintliga fisken. Andra stim skynda vid dessa
tillfällen in i hamnen för att föda sig af sina kamraters lik, hvarefter de dela dessas öde. Oaktadt den
stank, hvarmed luften omkring Callao förpestas genom denna ofta flere gånger om året inträffande
omständighet, äro febrar och smittosamma sjukdomar sällsynta här, hvilket är så mycket mera
underbart, som staden är i alla afseenden ytterst illa hållen och icke ens den eljest så uppfriskande
passadens flägtar nå annat än undantagsvis hit för att rensa atmosferen.

Stationshuset i Callao utgöres af en temligen rymlig stenbyggnad, täckt med bastmattor
emot solen. Man inträder genom tvenne korridorer, hvarest biljetterna försäljas, direkte till platformen
der tränen ligger. Inga väntsalar finnas emellertid, och ej heller öppnas dörrarna på något gifvet klockslag
före tågets afgång. Har man lust, så kan man gå in en half timme före afgångstiden i en kupé och
vänta, tilldess tåget fått sin fulla last af passagerare, ty förr afgår det icke, hvilken tid som än må
vara förut bestämd genom annons. Denna gång dröjde det en god qvarts timme efter den bestämda
tiden, innan tåget sattes i rörelse.

Passagerarevagnarna äro af amerikansk modell samt rymma hvardera omkring femtio personer.
De äro derför mycket långa samt försedda med säten på båda sidor, lemnande en gång i midten.
Man stiger upp på en platform emellan vagnarna och träder in genom en dörr på deras gafvel.
Denna inrättning tillåter fri kommunikation emellan alla vagnarna äfven under tågets gång, och
metoden synes i många afseenden praktisk för passagerarevagnar, som blott äro ämnade för korta resor.

Som kupéerna här blott äro af en klass, så är naturligtvis äfven societeten inom hvar och en
sådan af mycket blandad beskaffenhet. Barfotade negrer åto sina vattenmeloner vid sidan af
mörkhyade hjeltar i guldbroderade och slitna peruanska uniformer, och emellan små ljushåriga skolflickor,
tydligen af engelsk härkomst, hvilka voro stadda på väg till »el colegio de las estrangeras» i Lima
med morgontåget, sutto utpyntade señoras med mantillas och solfjädrar. Vår vis-à-vis var en
gammal, skrynklig gumma i svart, som, så snart signalen framåt hördes, började mumla en mängd »ave»
och göra korstecken och såsom god katolik (i peruviansk mening) kunde hon väl hafva skäl att på
detta sätt försäkra sig emot allt ondt, som kunde hota henne under resan, omgifven som hon var af
»hereticos» från det land, der de i Perús legender ännu omtalade Drake och Cavendish hade sitt hem.
En stund efter tågets afgång kom konduktören, som var amerikanare, för att hopsamla biljetterna,
men uppmanade samtidigt en medlem af vårt sällskap, som rökte, att kasta sin cigarr, emedan ett
par engelska damer i kupéens andra ända voro generade af röken. Detta var nu fullkomligt stridande
mot bruket här, såväl som i hela Sydamerika, Spanien, Portugal, Italien och många andra länder, der
hela verlden röker efter behag på jernvägarna och damerna, äfven om dessa äro engelska, få nöja sig
dermed. Dessutom syntes flere af de infödda röka, så att konduktörens tillsägelse kunde blott
betraktas som ett af dessa vanliga streck, hvilka visst folk finner ett nöje uti att spela med
främlingar af andra nationer, när tillfälle gifves. Icke förty gjorde den tillsagde min af att utkasta sin nästan
utrökta »puro», då han deri blef förekommen af en mager, knotig hand, som utan krus ryckte till sig
cigarren. Nästa ögonblick sågo vi vår 70-åriga vis-à-vis småleende stoppa den eröfrade tobaksbiten
i en svart pipsnugga, som hon framtagit och sedan bolma utaf hjertans grund. Denna lilla händelse
gaf upphof inom kupéen till en allmän munterhet, som räckte ända till Lima.

Emellertid rullade vi af på den uppåtstigande vägen, då och då inhöljda i ett moln af dam,
hvilket, på samma gång det nödgade oss att vid stängda vagnsfönster dragas med den qväfvande hetta
och osunda luft, som middagssolen och vagnens talrika befolkning åstadkommo, äfven skymde för oss
hvarje utsigt af det omgifvande landskapet. Det var också en verklig lättnad, då vi efter en half
timmes färd uppnådde Lima och stego ur den qvalmiga vagnen på en bred och rymlig gata.
Följande denna uppnådde vi så småningom Plazan, som vi nu vilja göra till utgångspunkt för våra
exkursioner i staden och dess omgifningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free