- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
39

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kapell, hvarest man får utöfva sin gudsdyrkan efter behag, ehuru med skyldighet att betala 14 solis
person.

Från kyrkan San Francisco begåfvo vi oss till klostret »San Geronimo». Vår väg ledde ifrån
»Calle del Coco» längs gatan »Botica de San Pedro» — S:t Peters apotek — till hörnet af gatan
»Pelita de Santa Rosa» — S:ta Rosas lilla brunn — och hela vägen längs kanten af en af dessa
»Azequias», eller öppna, af vatten genomflutna små kanaler, hvilka finnas i midten af hvarje gata,
som delar staden i öster och vester. Ingenting är obehagligare för såväl ögat som näsan än dessa
»azequias», hvilka emottaga allahanda smuts och afskräden ifrån gårdarne. »Gallinazos», ett slags
gamar af en kalkonhönas storlek, ses oftast uppradade efter deras kanter på båda sidor eller vada
likt vattenfoglar i desamma, uppsökande hvad ätbart de kunna finna i den flytande mörjan. Utgörande
Limas enda renhållningshjon och helsopolis äro dessa foglar af stor nytta för staden, och det
är högt vite på att döda någon af dem.

Gatornas trottoarer äro smala, stundom så att icke ens två personer kunna gå i bredd. Husen
hafva få fönster utåt gatan, och butikerna i bottenvåningen erhålla ljus och luft endast genom de
öppna dörrarne. Vi passera ett »picanteria», eller kök, hvari man bereder »picantes», hvilket är
namnet på ett slags maträtt, i hvilken, af hvad ingredienser den för öfrigt må bestå, »aji», ett slags
sydamerikansk rödpeppar, utgör hufvudbeståndsdelen. Den har en ganska aptitlig lukt, men man får ej
göra afseende på, med hvilken grad af renlighet den är tillagad, om man skall kunna förtära den.

Plötsligen finna vi oss inklämda emellan ett par tjog åsnor, lastade med stora korgar, som
innehålla tegel eller murbruk. De föredraga att med sina oskodda fötter promenera på trottoaren i
stället för på gatans hvassa stenar, men señor T—, vår följeslagare, som är beväpnad med en stor
käpp, placerar sig lyckligtvis i fronten och afvärjer i tid åsnekaravanen. Härnäst kommer en
becksvart »cholo» [1], bärande på sitt hufvud ett slags låda, fyld med bakverk och konfektyrer. Dessa äro
tillverkade af invånarne i något kloster och bära dettas namn, hvilket cholon utropar med skärande
strupljud, under det han svänger sitt hufvud till höger och venster på ett sätt, som skulle nödga den
passerande att söka sin hatt i rännstenen, om han icke i tid böjde sig ned.

Ett stycke längre fram är den trånga trottoaren belamrad med något, som tyckes vara högar
af alabasterblock, af samma storlek, men olika färger; hvita, gula och rödaktiga. Dessa äro kuber af
bergsalt, brutna ur klippor inne i landet. I ett gathörn är en fontän, hvarest ett dussin »cholas»,
eller »zambas» [2] kifvas om, hvilken som först skall få sin »cantera» eller kruka full, och hvilka
tränga oss ned på gatan.

Slutligen uppnå vi gatan »Pelita de Santa Rosa» och klostret »San Geronimo». En hög port
leder in till ett stort fyrkantigt rum, hvars golf utgöres af en mot midten sluttande stenläggning.
Det kännes kyligt och fuktigt derinne, och en låg stenbänk löper längs ena väggen, som är behängd
med grofva målningar. Dessa se skumma och mögliga ut, och en af dem bär namnet »San Geronimo».
I ena hörnet är en svängdörr, så stäld, att saker kunna sändas ut och in genom densamma, utan att
klostrets inre på minsta vis exponeras. En butelj, en knippa grönsaker och en korg med frukt
sändas in och en tallrik, fyld med bakverk och sötsaker, lemnas på samma gång i utbyte. En
svartklädd dam, åtföljd af en klarögd liten flicka, frågar efter någon af klostrets invånare och sätter sig
derpå tålmodigt på den kalla stenbänken, i det hon drager den brokigt utstyrda flickan till sin sida.
Hon har sändt bud till någon dotter eller syster innanför och väntar på svar, eller kanske på
tillfälle att få utbyta ett ord med henne genom slöjan, eller det lilla hålet på dörren. Svängdörren är
oupphörligt i rörelse. En gammal man, trasig och förfallen, kommer derpå. Han famlar en stund i
sina söndriga fickor samt framtager en orange och en cherimoya, hvilka han placerar på en vid
dörren fästad hylla. Derpå slår han två hårda slag på dörren, som genast svänger omkring och frukterna


[1] »Cholo» kallas bastard af indian och neger.
[2] »Zambo» är vanliga benämningen på barn af neger och mulatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free