Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utösande ett regn af rosor öfver helgonet och platformen på hvilken det bars. Detta var också i vårt
tycke det bästa af hela tillställningen, och fyrverkaren hade all möjlig heder af sitt experiment. Sedan
massan skingrat sig efter denna knalleffekt i ordets egentliga bemärkelse, på hvilken den tydligen
väntat, begagnade vi oss af tillfället att få taga processionen i närmare skärskådande, under det den
fortsatte promenaden längs gatorna till kyrkan San Domingo.
Platformen, på hvilken helgonet bars, var höljd med purpursammet, öfversålladt med gyllene
stjernor och kantadt med en bred guldfrans, som hängde ända ned till marken. Midt på platformen
stod en silfverglob på en piedestal och ofvanpå globen Santa Rosa i kroppsstorlek. Bildens hufvud
var prydt med en gyllene krona, gnistrande af ädelstenar, under hvilken ett ramsvart hår i långa,
tjocka lockar utbredde sig, räckande ända ned till hälarna. Hennes klädning var af blått sammet,
kantad och styf af guldgaloner och juveler samt yfvig och utstående som en styf-kjortel. I ena
handen höll hon ett gyllene kors, och den andra, som höljdes af juveler, var lyftad som till välsignelse.
Ansigtet var förfärdigadt af vax, rosigt och ungdomligt, samt såg vid det starka ljusskenet ut, som
om det nyss varit måladt och fernissadt. Två englar stodo bakom bilden och uppburo på gyllene
stänger en tronhimmel af purpur. Hela apparaten bars på skuldrorna af en afdelning becksvarta
cholos och negrer, hvilka doldes af platformens sammetstäcke hvarifrån de då och då tittade fram
för att begära en dryck pisco-bränvin af några tåget åtföljande försäljerskor, under det de med
handen torkade sina glänsande pannor. Näst efter bilden kom ett tjog små flickor, klädda i hvitt med
glitterguld samt bekransade med blommor. De voro ämnade ett föreställa englar, men trängseln och
knuffningarna voro så starka, att mörksens andar i skepnad af några groflemmade chola- eller
negerammor måste störta in för att beskydda och lugna de uppskrämda små, af hvilka de flesta snyftade
och gräto, och således voro rätt bedröfliga representanter från de himmelska härskarorna.
En affärsman i vårt sällskap, som var i stånd att med sin operakikare noggrannare undersöka
patronans prydnader, försäkrade oss, att han gerna skulle vilja förskottera Santa Rosa 100,000 dollars
emot hennes toalette såsom pant, i händelse hon någon gång skulle blifva i behof af klingande mynt.
»La guia de los Forasteros», en af Limas tidningar, berättade äfven dagen derpå, att endast silfret och
guldet, som prydde Santa Rosas altare och drägt, vägde 31,000 oncas, eller omkring en ton, samt
värderades till 200,000 dollars.
I fordna dagar var Santa Rosa-processionen likväl en mycket mera storartad fest. Provinsernas
standar och de större städernas vapen buros då framför bilden, under det »los lomeros», eller
bergsboarne, kommo ned i stora skaror, medförande buketter och kransar af blommor. Men liksom
alla kyrkliga ceremonier i Lima har äfven Santa Rosa-festen på sednare tider blifvit vårdslösad, och
hufvudstadens press ropar öppet på upphörandet af alla helgonprocessioner, såsom löjliga och
förnedrande till karakter och syftemål. Ingen af dem, säger den, företer minsta värdighet, utan tyckes
deras ändamål egentligen vara att samla en hop »mob» samt att få afbränna en qvantitet dåligt krut.
En Limaförfattare säger också med afseende härpå: »De utmärka sig hvarken för någon religiös andakt
eller något uttryck af vördnad, utan i dess ställe för en fräckhet och »abandon», som skulle vara
förolämpande vid hvilken offentlig ceremoni som helst, men i synnerhet vid en, som skall låtsas vara
religiös».
Vid en procession för San Augustin, som vi sågo några dagar sednare, hände sig, att en af
bärarne staplade och bilden föll omkull, hvarvid ett skröpligt resverk af rör och käppar afslöjades
under den rika drägten. Folkmassan kunde då icke längre styra sig, utan skrek öfverljudt: »solamente
cabeza, no cuerpo» — bara hufvud, ingen kropp — hvilket genast sattes i musik och sjöngs under
hela den återstående delen af representationen.
Perú är icke något undantag från det öfriga spanska Amerika deruti, att kyrkan ej förmår
tillfredsställa intelligensens fordringar eller de religiösa förhoppningarna hos dess bättre och mera
bildade män. Kyrkorna besökas hufvudsakligen af qvinnorna, under det att den manliga befolkningen
knappast egnar detta slags religion en högre känsla än tolerans. Alla äro ense om, att kyrkan
behöfver reformeras, men de finna ej något medel att åstadkomma detta och söka ursäkta sin likgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
