- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
45

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är i sanning icke hvarje dag man företager sig något sådant i Callao — samt förvandlade till avenyer
medelst i jorden nedstuckna träd. Många hus voro uppmålade, och ifrån väggarna af andra syntes
groteska alfrescomålningar, i kinesiska perspektiv framställande scener från bombardementet.
Hamnplanen pryddes af en brokig äreport af hopspikade bräder, klädd med flaggor, band och
blomsterguirlander, och öfverst på densamma stod i stora bokstäfver att läsa: »Vivan los heros valientes del
2 del Mayo» — Lefve de tappre hjeltarne af den 2 maj —, under det dess sidopelare pryddes, om vi
våga använda detta uttryck, af vidunderliga marinmålningar, der bomber och raketer korsade
hvarandra i alla riktningar emellan spanska skepp, som sprungo i luften.

En tät folkmassa böljade på gator och torg, här mera än i Lima framställande denna mångfald
af alla menskliga rastyper, som är karakteristisk för detta land. Man ser fullblods-negern och
fullblods-indianen, den förre höljd i trasor af europeiska kläder, den sednare draperad med den
oumbärliga ponchon och den bredskyggiga stråhatten. Här spränger en förmögen landtbo, en »estanciero»,
på en dammig häst med silfversporrar, silfverknappar samt silfverbeslag på sadel och betsel, genom
den sammanpackade menigheten, och der hafva några cholo-pojkar midt på gatan uppstält ett batteri
nyckelbössor, hvarmed de utan förskoning för de passerandes fötter och ben underhålla en liflig
kanonad. Från taken afbrännas smällande fyrverkeripjeser och från balkongerna affyras pistoler, så att
förladdningarna rusa omkring de promenerandes öron på gatan. Truppskaror — barfotade indianer
och halfkaster, iklädda ett slags zuav-uniform, men med nya Enfields-gevär på skuldran —
marschera genom gatorna med flygande fanor och klingande spel, och här och der spränga
kavallerikolonner fram, gata upp och gata ned, allt till påminnelse om bataljdagen.

Plötsligt synes en rörelse bland massan vid torget. Peruanska flaggor hissas i oändlighet på
hustaken och en fancysalut börjas från batterierna på stranden samt de peruanska örlogsmännen i
hamnen. Nu höres ett starkt skrammel af sablar och tramp af hästhofvar, och en lysande kavalkad
närmar sig den nyssnämnda äreporten, hvarest en deputation af stadens civila embetsmän väntar.
Det är presidenten Señor Prado med sin stab, som kommit för att komplimentera Callao för dess
tappra hållning under striden. Folkmassan tjuter, kanoner, pistoler och »cohetes» knalla yttervärre.
Men slutligen upphör skjutandet, en talrik musikkår uppstämmer den peruanska folksången, hvarefter
presidenten håller till de deputerade ett tal, som vi icke hörde, samt rider ned till hamnen och
batterierna under folkets jubel. Vi skulle då icke hafva kunnat tro, att denne Prado ett år sednare skulle
utvisas ur Perú af samma folkmängd, som i dag tjöt af hänförelse, så snart han visade sig, men dylikt
hör ju till ordningen i dessa länder, och man må derför icke förundra sig deröfver.

Musiken, skjutandet och truppernas marscherande fortsatte med små afbrott hela dagen ända
till mörkrets inbrott, men då blefvo sinnena något lugnare i afvaktan på en ny förströelse som
väntade dem. Hade det nemligen under dagens lopp hufvudsakligen varit armén, som roat folket, så var
turen nu kommen till flottan att göra detsamma. Denna representerades på Callaos redd af en gammal
träfregatt, tvenne flytande batterier, det ena en imitation af den förste »Monitor» och den andra
af »Marrimac», en stor, snabbgående korvett af nyaste slag, samt några kanonbåtar. Denna lilla flotta
hade blifvit uppdragen i linie framför batterierna på Callaos udde, hvilka efter mörkrets inbrott
började beskjuta fartygen med löst krut under det dessa svarade med raketkastning. Den nattliga
bataljen slutade med ett storartadt fyrverkeri och en derpå följande illumination af såväl skepp som
batterier längs hamnen, hvilket tog sig rätt ståtligt ut, sedt ifrån den luftiga balkongen på en å Callaos
udde belägen byggnad, tillhörig mr Petre, agenten för Stilla hafvets största ångbåtsbolag, hvilken
dagen till ära gaf en större bal, hvartill de främmande örlogsfartygens officerare voro inbjudna.

Det skulle möjligen intressera mången läsare att höra skildras en bal i Perú, men tyvärr var
denna den enda vi bevistade derstädes, och som det var i en engelsmans hus, hvilken, som man väl
kan förmoda, likt sina landsmän fört sin nations seder och bruk med sig hit, så voro äfven alla
arrangementen efter engelskt mönster och en stor del af damerna engelskor eller amerikanskor.
Detta gaf naturligtvis åt hela tillställningen en anstrykning allt för europeisk att förtjäna vidare intresse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free