Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen derpå gafs en större tjurfäktning eller »corrida de toros» i Lima. Den som icke sett
en tjurfäktning i Spanien skulle här blott hafva fått en tarflig idé om, huru en sådan efter spanska
begrepp bör vara, ty en spanjor skulle här hafva blifvit satt i förtviflan öfver att ej se en enda häst
uppristad eller mera än sex tjurar dödade på fyra timmar. På oss gjorde dock denna tjurfäktning
ett ganska fördelaktigt intryck i jemförelse med dem vi sett i Spanien, ty här slippa vi åtminstone se
denna grymma del af en spansk tjurfäktning, der picadorernes hästar med förbundna ögon placeras
så godt som midt i vägen för den uppretade tjurens anfall, hvaraf naturligtvis följden blifver, att de
stackars, försvarslösa djuren gång efter annan blifva uppsprättade af den rasande tjurens horn, för
att sedan med släpande inelfvor antingen ledas ut från arenan eller ännu en stund roa publiken, till
dess ryttarens sporrar äro vanmäktiga att längre hålla det arma djuret på benen. Vi sågo en gång
i Spanien ända till sexton hästar på detta sätt dödas under en enda tjurfäktning, då det här icke
inträffade en enda gång, ehuru tjurarnes horn icke voro afsågade. Detta måste vi tillskrifva antingen
en större skicklighet å picadorernes sida eller en större lätthet för dem att undvika tjurens anfall,
då hästens ögon ej äro förbundna.
Aktörerne här, d. v. s. »picadores», »banderilleros» och »matadores», voro alla af mer eller
mindre färgad ras och tjurarna voro, ehuru små, ganska lifliga. En af dem var till och med den vildaste
vi någonsin sett samt sades vara hitsänd i och för denna festlighet ända från Arequipa, der den
blifvit fångad. Denne tjur var den första som insläpptes, och den styrde genast kurs på en midt på
arenan placerad ställning af rör, som uppbar ett tjugo fot långt skepp af papper, hvilket var ämnadt
att föreställa den spanska »Numancia». Vid dess stormast var en stor spansk flagg fästad, och i dess
akter stod en alnshög figur i trekantig hatt och amiralsuniform samt med en storartad ropare i
handen. Detta skulle vara en afbildning af Nuñes Mendez. Skeppet var fyldt med fyrverkeripjeser,
hvilka fattade eld vid tjurens anfall och fäste sig vid hans horn samt satte honom i det ursinnigaste
raseri. Först krossade han naturligtvis hela den svaga byggnaden och vände sig derpå till den röda
och gula spanska flaggan — ett ganska tilldragande föremål för en uppretad tjur —, hvilken han i
ett ögonblick trampade och slet i stycken, allt under det tvenne musikkårer blåste ett melankoliskt
»miserere» och publiken med hvisslingar, rop, handklappningar och käppslag gåfvo ett sådant uttryck
åt sina känslor, att vi ett ögonblick nästan fruktade, att hela byggnaden skulle instörta. Huru litet
behöfves det icke för att sätta dessa söderns barn i förtjusning!
Efter detta förspel egde tjurfäktningen sin gilla gång. Tjur efter tjur infördes på banan,
uppretades, utmattades och öfverlemnades sedan åt matadoren, som med skråmessig talang applicerade
nådestöten med värjspetsen emellan de utvalda kotorna i djurets rygg.
Limas tjurfäktningsarena är ett minne från vicekonungarnes dagar och säges vara den största
i hela Sydamerika. Den uppgifves rymma 20,000 åskådare, men publikens antal uppgick nu knappast
till hälften af detta tal. Till de peruanska damernas heder må nämnas, att blott ett högst ringa
antal sådana bevistade tjurfäktningen.
Vi kunna icke lemna dessa festligheter, som äfven fortsattes följande dag med processioner,
musik och saluter, utan att med några ord omnämna sjelfva anledningen dertill, eller den spanska
eskaderns beskjutning af Callao den 2 Maj 1866.
Efter den förut nämnda affären vid Valparaiso gick spanske amiralen norrut och anlände till
Callao den 24 April. Denna stad var dock icke så försvarslös som Valparaiso. Tvenne gamla fästen,
som blifvit iståndsatta, samt ett nytt batteri med två stycken 500-pundiga Blakeleykanoner och sex
gamla 32-pundingar dominerade redden söderifrån, under det att ett annat batteri, uppkastadt af
sandsäckar och beväradt med gamla kanoner, samt ett bepansradt torn med två 300-pundiga
Armstrongskanoner hade i hast blifvit uppförda på den emot Lorenzo-ön utskjutande landtungan, som
kallas »Pampa del mar». Norr om staden funnos ytterligare fyra batterier samt ännu ett bepansradt
torn med goda kanoner. Dessa pansartorn voro konstruerade af en i Lima boende polsk ingeniör,
Malmowsky, som hade mycken heder af det arbete han åstadkommit med de få hjelpkällor Lima och
Callao hade att erbjuda. Bepansringen var endast fyra tum tjock, men emotstod likväl förträffligt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
